Det uppstod lite diskussioner häromdagen när TV4 Fakta hade visat ett avsnitt av Medicinska sensationer (för övrigt producerat 2005), där man varnade för argyri (inlagring av stora silverpartiklar i huden). Med anledning av detta känner jag att det finns ett par saker som jag vill ha sagt.

Om vi tar och börjar med silverförband inom sjukvården. På Sahlgrenska Universitetssjukhusets hemsida kan man läsa följande:

“Vid vissa brännskador samt för vissa kroniska ben och fotsår med klinisk infektion eller kraftig kontamination med t.ex. pseudomonas och/eller candida kan silverförband användas när andra medel, förband ej varit effektiva eller är kontraindicerade.”‘

Alltså – när inget annat inte fungerar tar man till förband med silver för att bekämpa bakterier och svamp.

Men, man är rädd för silverresistenta bakterier, och även spridning av silver genom t.ex. avloppsslam på åkrarna. (Att denna slam sedan innehåller alla möjliga rester av läkemedel och annat är en helt annan historia, och det tänker jag skriva om i ett annat blogginlägg.) Av dessa anledningarna köper man på vissa sjukhus inte längre in förband med silver.

Åsa Melhus, överläkare och docent vid avdelningen för klinisk bakteriologi på Uppsala universitet, har nämligen hittat en ( 1 ) sådan bakteriestam i ett bensår. Danska Statens Serum Institut undersökte 400 ( ! ) antibiotikaresistenta bakteriestammar för att se om någon av dessa även var resistenta mot silver. Det var de inte.

Tillbaka till argyri. Risken för denna åkomma är ju anledningen till att vi avråds från att använda silver oralt. Man kan ju annars tänka sig att silvervatten, typ Ionosil, skulle vara utmärkt att använda vid förkylningar eller t.ex. munsvamp. Men tydligen är detta i det närmaste livsfarligt, eftersom man kan få grå fläckar på huden.

Samtidigt kan man i livsmedelsaffärer köpa strösselkulor till barnens födelsedagstårtor med silveröverdrag E174 (=silver enligt slv). Varje sådan kula motsvarar 6 teskedar Ionosil.