Vi möttes av en slump, Elin och jag. En väninna hade tagit en kull rottweilervalpar och av olika anledningar hade inte Elin hittat någon egen familj. När jag satte mig i soffan för att dricka en kopp kaffe kom det en liten raket-rottweiler och gjorde ett svanhopp rakt upp i famnen på mig. Det var kärlek vid första ögonkastet. Det sa bara klick!
Elin hade överbett och inåtrullade ögonlock. Det var därför hon inte var “önskvärd”. Ögonlocken opererades innan hon kom hem till mig, och medan jag gick där och längtade efter henne sjöng jag oavbrutet på den här sången.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Påsken för 7 år sedan skiljdes våra vägar åt för tillfället. Min lilla Elin, vad jag saknar dig!
