Eva Solberg skrev en insändare till Dagens Medicin. Sjukvården får inte glömma barnen med typ 1-diabetes är titeln. Ni kan läsa den här.
“Det har visat sig att genomförandet av tidiga och kontinuerliga insatser för diabetikerbarnen är centralt för att undvika svåra komplikationer senare i livet.
Det handlar exempelvis om problem som kan uppstå med ögon och fötter. Tidiga och kontinuerliga insatser ökar avsevärt livskvaliteten för barnen, men underlättar även vardagen för föräldrar och anhöriga.”
Samma dag läser jag följande på Belinda Lindströms blogg:
“När man vid sjukhuset i Karlshamn ökade intaget av fett hos diabetessjuka – tvärtemot kostråden – skedde en dramatisk förbättring av sjukdomen. Vikten gick ned och blodsockret stabiliserades.
Det finns där exempel på patienter som kunde slippa insulinet när man övergav den fettsnåla kosten. Vi måste fråga oss om inte stora delar av de svenska diabetikerna hålls fångna i sin sjukdom genom felaktiga kostråd som motverkar en förbättring?”
Citatet är taget från Kalle Hellbergs insändare i Borås Tidning.
Givetvis letade jag upp Landstinget Blekinge och Medicinkliniken i Karlshamn, och på deras hemsida kan man bland annat läsa allt om lågkolhydratkost. Under rubriken Lågkolhydratdiet, hur livsmedel kan påverka blodsockret läser jag följande:
“Diabetessköterskan berättar; Lågkolhydratdiet är en mycket effektiv behandlingsmetod som inom någon eller några få dagar kommer att sänka ditt plasma-glukos drastiskt.”
Och det är nu jag blir illa berörd. Jag tänker på problemen med ögon och fötter som barnen med diabetes kan drabbas av, och jag undrar vad de här skillnaderna i rådgivning handlar om. Är det bara prestige?! Fy fan i så fall!
