Funderingar

Knycker insändaren rakt av så att den inte blir bortplockad och försvinner. Hoppas att förskolepersonalen där Elin går också känner så här, innerst inne. Det är inte roligt att bara höra att man tänker fel och gör fel. Det är faktiskt inte helt lätt att gå emot strömmen både på jobbet och i mataffären. Lite uppmuntring behövs ibland så att man orkar.

Originalet finns här.

“Varför vill ni inte ta vara på tiden med era barn?

Vi är pedagoger på en stor förskola i Blekinge som känner att det nu är dags att säga ifrån. Vi känner att vi som har insyn i hur det egentligen ser ut på förskolorna i dag nu måste agera. Vi läser dagligen insändare från er föräldrar om ert missnöje om hur ni får lämna era barn på förskolan och krav på mer vistelsetid på förskolan.

Vad har hänt? Varför vill ni inte ta vara på tiden tillsammans med era barn? Helt plötsligt är egentid ett ord man hör och läser om ständigt. Vem har egentid den dagen man bestämmer sig för att skaffa familj? Varför skaffar ni barn om ni inte vill vara tillsammans med dem och ta vara på den korta tid då de är små?

Man måste väl ändå begripa att skaffa barn innebär en stor förändring i livet, att man måste sätta någon annan än sig själv främst och att egentid kommer i sista hand? Vart har föräldrarnas ansvar tagit vägen? Helt plötsligt har barnen blivit samhällets ansvar och föräldrar pratar om sina ”rättigheter” att få lämna sina barn. Ska ni i stället inte fokusera på era skyldigheter och ert ansvar som man tar den dag man bestämmer sig för att skaffa barn?

Barngrupperna i förskolan i dag är väldigt stora. Det beror bland annat på att man nu väljer att lämna sina barn på förskolan när man till exempel är föräldraledig med syskon, när man är hemma för vård av barn (syskon) och att tiden för arbetssökande har utökats till 30 timmar i veckan (det finns inte arbete att söka aktivt i 30 timmar/vecka). Snart står ni där och har fått arbete 40 timmar/vecka och lämnar barnen 50 timmar/vecka i stora barngrupper med hög ljudnivå och stressad miljö. Man måste inte lämna 30 timmar i veckan utan det är ett erbjudande vid behov. Inget annat.

För att barnen som måste vara här ska få uppleva en bra verksamhet och vi ska leva upp till vår läroplan krävs det mindre barngrupper. Mindre barngrupper blir det automatiskt om ni tar ert ansvar som föräldrar och lämnar era barn på förskolan enbart då ni måste.

Förskolan kan aldrig ersätta familjen. Barnen missar ingenting av värde på förskolan som ni inte skulle kunna erbjuda dem hemma! Börja ta ert ansvar som föräldrar och njut av tiden då era barn är små!

Med hopp om en tryggare, säkrare och lugnare förskola där alla barn får möjlighet att synas.

Pedagoger i förskola”

I går gjorde jag riktiga klipp hela dagen. For iväg till Everöd (annons på Blocket) och köpte mig 10 sparrisplantor (treåriga à 30 kr st) till mina odlingar. Sedan bar det av till loppis i Tollarp.

60 spänn för det här.

En femma för den här.

20 kr för den här förnämliga kossa-tavlan till Elin 🙂

Hon äääälskar sina kossor, det gör hon. Tur att de snart kommer ut på bete här runtomkring, för det har varit ett väldigt tjatande hela vintern om var kossorna är någonstans.

För övrigt börjar jag få styrsel på utomhusmiljön tycker jag.

Jag har satt lite fröer i trädgårdslandet men det är ju inte mycket att fota än så länge. Snart kommer det dill, salladslök, morötter, rädisor, majrovor, kålrot, sockerärtor, bondbönor, rosenbönor, potatis och lite annat smått och gott. Resten väntar jag lite till med att sätta.

En hel påse med tomater och gurka som smakar som de ska för ynka 100 spänn.

Nu längtar jag bara efter att deras paprikor ska bli färdiga. Det var länge sedan!

Tömde mobilen på bilder. Ett par stycken som inte var helt suddiga fanns det. Jag har varit helt usel på att fotografera, egentligen i ett helt år nu. Måste skärpa till mig – det är ju så roligt att ha lite dokumentation.

Det här är vad föräldrar matas med för att de ska vara motiverade att lämna sina telningar på förskolan så fort det bara går.

(Ny länk eftersom den tidigare sidan är omgjord)

“Den övergripande slutsatsen är att förskolan befrämjar barnens kognitiva utveckling. Två av studierna visar bättre kognitiv förmåga och bättre språkkunskaper vid 36 månaders ålder. Långsiktiga effekter av förskolan konstaterades också i form av bättre verbal och matematisk förmåga då barnen blivit 8 år gamla.”

Det är också vad förskolechefen talade om för mig på det senaste föräldramötet. Med andra ord skulle Elin hamna helt på efterkälken om hon spenderar mer tid med sina föräldrar och mindre tid på förskolan.

Lite längre ner på sidan tar de i ännu mer, och nu börjar jag bli riktigt uppretad.

“I tonåren och i ung vuxen ålder är förekomsten kriminalitet och drogproblem halverad bland de ungdomar som gått i förskola.”

Hur kan de skriva så här?! Alla som läser kanske inte förstår var de här uppgifterna kommer ifrån. Om man följer länken till den amerikanska sidan ser man ju direkt att statistiken inte har särskilt mycket med förskolan i Tollarp att göra.

“In such areas as crime, welfare, and teen parenting, however, preschool seems more able to break links between parental behaviors and child outcomes.”

Läs själva här.

Om man inte var avigt inställd till att lämna sin tvååring ifrån sig innan, så blir man det garanterat när man får höra att man inte är tillräckligt kvalificerad för att förbereda henne för livet. Herregud – hur mycket pedagogik behöver en tvååring?

Om man väljer att stanna hemma och ta hand om sina egna barn har man hamnat i en kvinnofälla.

Smaka på den meningen.

“Under vintern är kolhydratinnehållet i gräs vanligtvis högt. Tidigt på våren är
förutsättningarna för tillväxt gynnsamma, bland annat på grund av höjd temperatur, och kolhydrater finns tillgängliga vilket kan vara en förklaring till att skördarna kan bli stora under denna del av året. Vid plantans kraftiga tillväxt används den största delen av kolhydratreserverna. Denna sänkning av kolhydratinnehållet sker i samband med stamsträckning och axbildning.

Efter den maximala tillväxten tidigt på säsongen sker en nedgång i tillväxten med ett minimum vid midsommar. ”Midsommardepressionen” antas höra samman med den reproduktiva fasen hos plantan som vanligtvis inträffar i början av tillväxtdepressionen. En annan teori är att nattemperaturen är hög och inte gör det möjligt för plantan att bygga upp en ny kolhydratreserv. ”Midsommar-depressionen” kan inte undvikas även om gräsplantan får tillräckligt med vatten.

Kolhydratinnehållet i plantan stiger gradvis under augusti och september. När temperaturen sjunker fort sker samtidigt en kraftig ökning hos kolhydratinnehållet i stubben och mer rötter bildas.”

Räck upp en hand alla ni som har släppt ut fånghästar på betet under hösten för att sedan stänga in dem till våren igen …

Och det är inte lite skillnad på sockerinnehållet heller. Enligt en tabell jag hittade kan t.ex. Ängssvingel innehålla 220 g fruktan per kg torrsubstans i kyligt väder, för att sedan gå ner till 0 g när det blev lite varmare (10 grader eller mer).

Stackars Lilleman! Jag har inte gjort många rätt kan jag säga.

Det spelas många barnvisor i bilen nu. Har köpt några skivor med visor jag själv känner igen. Till en början trallade jag glatt på och förundrades över att jag kom ihåg texterna.

Det är banne mig många små flickor som sitter på stenar och är magra som stickor, men glada ändå. Pigor som sliter och gnor dygnet runt, men alltid har ett gott humör. Nyblivna mammor som erkänner att visst är ungen till ett visst besvär, men lovar att de alltid är tacksamma och lyckliga ändå. Och så är det kantarellmammor med undratals ungar som gnetar och står i dygnet runt, men trots detta är de alltid glada och snälla (dock inte magra som stickor …).

Jag vet inte riktigt varför jag blir illa berörd. En dag när jag är snällare, gladare, flitigare och mera effektiv ska jag försöka att klura ut hur det hänger ihop. Under tiden ska jag nog spela lite mer Astrid Lindgren.

Det där med att ifrågasätta … ständigt lika aktuellt! Med anledning av att våra snälla grannar har harvat upp en fullständigt omöjlig hage åt oss (var full med björnbär och annat jävlamög) blev jag tvungen att börja fundera över vad vi egentligen skulle så in den med. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag inte att vi skulle ha någon som helst nytta av den biten mer – jag menar, hur skulle vi kunna återskapa den gamla fina vallen vi har i resten av våra hagar? I min värld var nämligen ny vall livsfarlig för Lilleman och de orörda hagarna det allra bästa.

Hur tänkte jag där? Inte alls förmodligen. Jag förlitade mig på vad någon sagt till mig, utan att ifrågasätta. I min jakt på sockerfattiga grässorter ramlade jag över den här texten och då ställdes allting på huvudet.

En försommarbild av Lilleman avslöjar vad han står och knaprar i sig. Mestadels maskrosor och annat ogräs. Med tanke på hur vanligt det är med fång och fångrelaterade sjukdomar är det förvånansvärt svårt att hitta information om näringsinnehåll i olika växter, gräsfröblandningar som passar fånghästar och annan information som jag behöver just nu. På en sida om överlevnad i naturen hittade jag dock information som hjälpte mig att förstå varför hagarna ser ut som om de hade angripits av vildsvin.

“Maskrosen har en fingertjock rot som är mycket rik på kolhydrater, 23% av färskvikten. Den är faktiskt en av de absolut kolhydratrikaste växterna i våra nordliga trakter. Bortsett från att maskrosen är lätt att hitta och en växt de flesta känner igen, har roten också den starka fördelen att ha ungefär samma näringsvärde hela året. Du behöver äta ca 20-30 maskros-rötter för att täcka minsta dagsbehovet av kolhydrater.”

Detta kan kanske också förklara varför han har haft sådana problem under våren så fort det töat det minsta lilla. Jag surfade in på SLU och hittade en grupp agronomer och veterinärer som föreläser om fång och metabolt syndrom hos hästar. En agronom (samverkanslektor för hästfrågor) gick att maila till via hennes privata hemsida och hon svarade genast på mina frågor om grässorter med lågt innehåll av lättlösliga kolhydrater. Hon rekommenderade timotej, ängssvingel, rödsvingel och ängsgröe. På Skånefrös hemsida står det dock att timotej kan ha högt energiinnehåll, men inte exakt hur. Det räckte i alla fall för att jag skulle bli tveksam. Har mailat Skånefrö och frågat dem.

För övrigt skriver Ishestnews om ett föredrag som en av SLUs veterinärer hållit där. Där får man en mängd tips om sockerkontroll:

* Många ger fjolårshö för att få ner sockerhalten. Det är helt meningslöst, det sker ingen som helst förändring i sockerhalten.

* Däremot är sänks sockerhalten 54 procent i hösilage med ca 60 procent torrsubstans och hela 75 procent i ensilage med 40 procent torrsubstans.

* Om man istället väljer att blötlägga torrt hö försvinner 9-54 procent efter 16 timmars blötläggning och med 40-44 procent efter 12 timmar.

En av deras elever skriver däremot så här i sitt examensarbete:

* Lagringstiden hade ingen effekt på WSC-innehållet i ensilage och hösilage, medan hö lagrat i 6 månader hade lägre sockerinnehåll än efter 3 månaders lagring.

* Hö och ensilage hade det lägsta innehållet av WSC (efter 3 månaders lagring), jämfört med hösilage som innehöll högst WSC-halt.

* Blötläggning hade ingen effekt på WSC-halten i hö, men gav störst reduktion av WSC-innehållet i ensilage efter 24 timmars blötläggning.

Nu vet ju inte jag om denna elev fick underkänt eller ej, men man kan nog undersöka de här påståendena lite mer. Jag vet faktiskt inte vem av dem som bara hittar på …

Snart sex veckor med influensa, visserligen med varierande intensitet, men ändå helt ofattbart jobbigt. Just nu har hostan kommit tillbaka vilket innbär att det nästan inte blir någon sömn alls. Jag kan inte tänka klart längre. Ingenting fungerar i hjärnkontoret och jag är precis hur gnällig som helst.

Impectakatalogen ligger och dammar i en hörna. Inte ett frö är beställt. När solen tittar fram längtar varenda cell i hela kroppen efter att grabba tag i närmsta sekatör och angripa buskarna. Tapetrullar, mjukfog, spackel och sandpapper ligger exakt så som jag la ner dem när jag blev sjuk i början av februari. Jag ligger i soffan.

Dessutom smittar jag ner Elin hela tiden. Den stackars ungen har snorat sig igenom lite halvhjärtat 2-årskalasande i helgen för att sedan övergå till att hosta nätterna igenom med sin mor.

Jättefina presenter och mycket skoj blev det för Elin och jag hoppas att hon är nöjd även om jag inte riktigt orkade laga mat till alla eller ens duka fram finservisen.

Jag har en ny teori angående Lillemans fång.

Egentligen började det med plufsiga och rinnande ögon. På sommaren. Jag köpte flugskydd som han omedelbart drog av sig igen och då gav jag upp och accepterade att han hade känsliga ögon. Men så började de rinna på vintern också. Då undrar man ju lite. Någon sa att det kunde ha med levern att göra, men jag hittade ingen sådan koppling på nätet.

Sedan fick han kraftig nacke som dessutom var alldeles hård. Hovslagaren varnade mig, han var för tjock och skulle snart få fång. Men jag tyckte inte att han var sådär väldigt fet och jag har hela tiden varit noga med att inte ge honom mycket kraftfoder, äpplen eller liknande. Dessutom går han ju här som sällskap och det är ju väldigt tråkigt att ha alla hästar i olika hagar utan sällskap av varandra. Jag skakade av mig varningarna.

Men så fick han fång i alla fall. Ingenting kan komma emellan Lilleman och mat, så vi fick bygga nya staket med plank och tre rader elband för att hålla honom på begränsat utrymme. Jag började ge honom preparat för att hålla tarmarna i trim och det hela fungerade utmärkt till att börja med. Han kunde fortfarande gå tillsammans med Tullan höst, vinter och vår och äta så mycket hö han ville.

Däremot så började han kissa mycket. Jag märkte att det blev ohyggligt blött i boxen (han står ju inne en del året runt för att inte få i sig för mycket gräs) och tankarna gick till diabetes. Eftersom han för övrigt var pigg och glad blev jag inte riktigt färdig att gå vidare med den tanken. Jag mockade på och plockade bort hans saltsten. Någonstans hade jag läst att hästar med fång inte skulle ha fri tillgång till salt. Han åt ju mycket salt när maten tog slut. Kanske drack han överdrivet mycket pga den höga saltkonsumtionen?

Nu verkar det dock som om han får fångkänningar av helt oförklarliga orsaker och dessutom svettas han mer än han vanligen brukar göra på vintern (han har tjock vinterpäls och våra vintrar brukar ju inte vara sådär väldigt kalla). Ungefär samtidigt som jag läste på Saras blogg att en av hennes hästar hade fått diagnosen Cushings syndrom började han falla ur och kännas gammal och trött. Då trillade polletten ner hos mig. Min bild av en häst med Cushings är att den är gammal och har lockig päls som den har svårt att fälla. Efter intensivt googlande har jag lärt mig att det inte behöver vara så, åtminstone inte inledningsvis.

Jag har läst allt jag har kommit över och dessutom hängt på EquineCushings · Equine Cushings and Insulin Resistance ett tag nu. Tågordningen har nog varit ungefär så här:

– Cushings syndrom, ger förhöjda kortisolnivåer som i sin tur ger problem med blodsockerkontrollen och orsakar …

– EMS (den styva nacken). När blodsockerkontrollen blir sämre och sämre har hästen i princip diabetes typ 2 och det hela orsakar …

– Fång

Inledningsvis kompletterade jag hans mag/tarmpreparat med djävulsklo (den flytande varianten). Denna kombination har han fått tidigare. Jag har stenkoll på hans fötter och han har aldrig fått så ont i dem att jag har behövt behandla på något annat sätt. Jag raspar ner trakterna och kortar tån varje vecka för att hålla en bra vinkel på hoven. Verkning enbart var 6-8:e vecka har aldrig varit något alternativ i hans fall eftersom fötterna är stenhårda och inte slits någonting i hagarna. Trakterna blir höga och trånga på nolltid och så var det även innan han fick fång.

Jag försöker att inte ändra för mycket på en gång, för att kunna se vad som fungerar eller ej. Han har fått MSM i ett par veckor nu. I teorin hjälper det till med både insulinproduktion och blodsockerkontroll. Hur det fungerar i verkligheten vet jag ju inte eftersom jag inte har testat hans blodsocker, men ögonen slutade i alla fall att rinna på bara ett par dagar. Lite extra magnesium har han fått i ett par dagar. Det verkar som om många hästar med Cushings visar sig ha brist på magnesium vid blodprov. Han känns lite piggare och gladare, till och med så pass att han tog en liten galopprunda i hagen i går.

I dag ska jag försöka smyga in lite mineraler och vitaminer i kosten igen, något jag slutade helt med eftersom det verkade som om han fick fångkänningar av det. Dessutom tänker jag toppa upp med extra zink eftersom det hämmar kortisolproduktionen. Om man tänker sig att han får i sig dagsbehovet om ca 150 mg av sitt hö och att en normal mineralgiva innehåller ungefär lika mycket till, finns det ändå ett ganska rejält utrymme kvar innan halterna blir direkt giftiga (kring 5000 mg).

Efter mycket möda hittade jag Hormonise och fick hjälp av goda vänner att beställa det från England. Jag tog en dunk NoBute också, premiumvarianten. Förhoppningsvis kommer det i nästa vecka, förhoppningsvis hjälper det till att tygla hormonerna och förhoppningsvis kan jag med denna cocktail slippa Prascend ett tag till. Jag ger det en månad eller två. Håll tummarna för oss!

Loppis nr 1:

Med hjärta för hästen

Loppis nr 2:

Barnloppis (inte så farligt som det låter …)

“Lördagen den 9 mars anordnar församlingen barnloppis i Västra Vrams församlingshem. Vi håller öppet kl 10 -13.”

Barnloppis

Loppis nr 3:

Loppisloftet hos Broköp. När jag ändå är och handlar brukar jag susa upp om och kolla vad som finns. Hittills har jag fyndat en babyvakt till väninnan, lite filmer till Elin och en superfin 2-årspresent till en av hennes pojkvänner. Om det finns begagnat ska man banne mig inte köpa nytt tycker jag.

Broköp

Ni vet, när man har haft influensa i över tre veckor kan det lätt bli en överdos av Antikrundan och liknande program. På nätterna drömmer jag om att starta antikaffär och på dagarna surfar jag runt och kollar priser på gammalt skräp. Men med tanke på hur mycket vi har här hemma som egentligen borde säljas eller köras på tippen så måste jag behärska mig. Jag kan faktiskt inte förstå hur jag kan fylla en hel släp med sopor åtminstone en gång i månaden. Hur kommer det hit alltsammans?? Det är ett mysterium!

Jag, som aldrig blir sjuk, har nu varit just sjuk i över en vecka. Faktum är att jag fortfarande är så dålig att jag, som aldrig tar tabletter, inte hade kunnat vara uppe utan en strid ström av Ipren. Det har faktiskt aldrig hänt förut att jag har varit sjukskriven från jobbet i en hel vecka.

Jullans 22-års dag firades med ett par gamla morötter från kylen och en klapp på halsen. Ynkligt kan man tycka, men det var så mycket jag förmådde att göra. Älskade Jullan! 22 år tillsammans, och jag är lycklig och tacksam för varje extra dag jag får säga “Godmorgon hjärtat mitt!” till henne.

Den här helgen har jag äntligen orkat angripa rensandet på ovanvåningen igen. Bara korta stunder, men ändå. Jag har i alla fall gått igenom och kastat räkningar från åren 2005 till 2010. Det som har sparats är kvitton på byggmaterial och annat som har med renovering att göra, samt alla räkningar från Eon. Vi plågas nämligen av rent ohyggliga elräkningar, och jag har länge tänkt att sammanställa räkningarna vi fått sedan vi flyttade hit.

Som det ser ut i dagsläget har vi, trots stora ansträngningar, en årsförbrukning på över 11.000 kWh. Vi har bytt ut 2/3 av alla gamla kuloledningar, satt sprillans nya lysrörsarmaturer i uthusen, bytt ut utomhusbelysningen till nya LED-armaturer och super(dyra) lågenergilampor, bytt ut alla vitvaror (inte nytt, men åtminstone bättre begagnade och nyare än de som fanns när vi flyttade hit) och är flitiga användare av timers och annat för att inte bränna ström i onödan osv.

Efter att ha hört skräckhistorier på jobbet om trasiga frysar som dragit el för 2.000 kr i månaden köpte jag mig en elmätare. Jag har lagt åtskilliga timmar på att mäta förbrukningen på alla ställen jag överhuvudtaget har hittat en stickkontakt utan att hitta något konstigt. Vi har ingen eluppvärmning någonstans, bara hushållsel, och ändå har vi samma förbrukning som om vi hade en elpanna.

Jag har pratat med Eon. De hänvisade mig till energirådgivaren i Kristianstads kommun, men han kunde inte heller komma på vad som är fel. Samtidigt ser elförbrukningen ut så här.

Jag blir helt galen! Alla tips emottages tacksamt!!

Något jag har lärt mig av mina 12 år med Nicke är att hissa den största varningsflaggan jag har när man börjar se ett djur i sina bästa år som gammalt. Nicke var nog inte mer än 6 när jag började kalla honom “gammelgubben”. Det var ju inte åldern som gjorde att han rörde sig som en äldre hund, utan prostatan – den som veterinärerna missade när vi försökte ta reda på vad som var fel. Trots ett flertal besök hos olika veterinärer (vi hade inte hittat Per då) var det ingen som såg att han hade cystor och förstorad prostata, och då accepterade jag att han helt enkelt var gammal redan. Ett stort misstag!

Nu får jag samma känsla när jag tittar på Lilleman. Jag tror att jag har koll på vad som är fel, men man kan ju så klart inte vara helt säker. Tänker försöka mota Olle i grind på egen hand ett tag till, annars får jag väl fara iväg till klinik med honom.

Min hovslagare har tjatat på mig i många år att jag måste vara försiktig och ta Lillemans styva nacke på allvar. “Han kommer att få fång” sa hovslagaren, men jag orkade inte riktigt börja behandla honom som en fånghäst redan innan han blev sjuk. Så här i efterhand förstår jag att det hade varit klokt, men jag vet ju inte säkert om det hade hjälpt. Det är egentligen inte förrän nu jag har förstått hur det hela hänger ihop.

Den styva nacken och fettansamlingar på vissa ställen utan att hästen nödvändigtvis är tjock skvallrar om att blodsockerkontrollen inte fungerar som den ska. Som jag förstår det kan man förenklat säga att kroppen lagrar in blodsockret som fettpucklar i stället för att använda det som energi. Något är jäkligt fel helt enkelt. Dålig reglering av blodsockret sliter hårt på blodkärlen och kroppen. Lilleman, och många med honom, har fått fång.

Du kan läsa mer om EMS här: Equine Metabolic Syndrome

Jag vet inte riktigt hur det kunde bli så här, men jag har en teori. Han har egentligen aldrig varit jättetjock, han har inte fått mycket kraftfoder, gått på något superbete, fått äpple, kraftigt hö eller något annat som skulle kunna ställa till det för honom. Jag har varit väldigt, väldigt noga med hans mat. Särskilt noga har jag varit med att ge honom de allra bästa mineralerna jag har kunnat hitta, varje dag.

Om man tänker tillbaka 20-25 år så var det inte så vanligt med fång, och ingen hade väl någonsin hört talas om en stor häst med fång. Jag jobbade som hästskötare på stuteri, på ridskola, i galoppstall och hos tävlingsryttare och har sett väldigt många häftiga foderbyten, tvära betessläpp och stora kraftfodergivor utan att någon av dessa hästar fått fång. Däremot så var man kanske inte lika hysterisk med att ge mineraler i tid och otid. Jag vet ju till exempel inte ens om Lilleman har brist på något.

Man önskar ju det allra bästa för sina djur och det här med att ge mineraler som tillskott har industrin lyckats sälja in väl. Utan att ifrågasätta spetsar man maten varje dag, trots att man inte har en aning om det behövs eller ej. Kanske behövs enskilda ämnen, kanske behövs det när de är dräktiga, gamla eller sjuka, men egentligen kan man ju inte veta om det föreligger någon brist utan att ta blodprov. För min egen del är jag försiktig med att ta kombinerade vitamin- och mineraltabletter. Överskott på något kan leda till brist på något annat. Vem vet vad mer det kan ställa till.

Så, vad gör man då när det redan är för sent så att säga? Det här året blev han öm i fötterna bara för att snön smälte bort, trots att det knappt fanns ett enda grässtrå kvar i hagen. Jag har bestämt mig för att försöka förbättra hans blodsockerkontroll genom att ge honom MSM.

En sådan här burk är beställd, så börjar vi där. Det finns fler ämnen som är starkt knutna till insulinproduktion och inlagringen av glukos i cellerna, men det är dumt att prova flera saker på en gång. Jo, en sak måste läggas till de dagliga sysslorna. Han måste motioneras! Det förbättrar också kroppens hantering av blodsocker. Bli inte förvånade om ni ser mig med ett litet russ i släptåg fortsättningsvis.

Efter en härlig promenad i solskenet ville Elin nödvändigtvis skotta altanen men sin nya snöskyffel som vi köpte på Broköp i går. (Den var rosa och jag förstod att det var kärlek vid första ögonkastet och att jag inte hade något annat val än att köpa den). Sedan hittade hon en back med sandlådeleksaker som inte blivit inplockade inför vintern. “Mamma, kom, sitta här” kommenderade hon, och hämtade den ena leksaken efter den andra till mig.

Efter en stund hade jag fått nog av silar, spadar och spannar och ville väldigt gärna gå in. “Elin, ska vi inte gå in och äta lite?” försökte jag, men icke. “Vill du inte ha lite levergryta åtminstone?” provade jag igen. Först svarade hon nej, men efter sisådär 10 sekunder tittade hon på mig och sa “Jösses! Levergryta! Kom mamma, kom!!”

Den oemotståndliga levergrytan åstadkommer du så här:

Stek väldigt mycket lök i ohyggligt mycket smör. Stek den så länge du kan utan att den blir brynt på något sätt. Häll i småbitar (till ungar) lever och stek detta också. Krydda med salt, peppar och sojasås. Häll på grädde och låt småputtra en stund. Fyll på med frysta ärtor och låt alltsammans koka upp. Toppa med paprikabitar (om det är säsong och de går att köpa i Linnekullas gårdsbutik …) och servera.

I kväll har jag sorterat papper, foton och annat som jag stuvat undan i plastbackar på ovanvåningen genom åren. Hittade väldigt fina svartvita foton på Nicke som jag ska försöka att göra något med. På några papperslappar hade jag krafsat ner saker som jag hört eller läst. Delar med mig av dem här innan de går i papperskorgen.

Det här citatet vet jag att jag hämtat från en finsk dokumentärfilm, och att det var en liten kille som sa det.

“Kärlek är sånt att man kramas och pussas och tycker om varandra helt utan någon anledning.”

Resten av citaten minns jag inte var de kommer ifrån.

“Man kan endast se med hjärtat. Det väsentliga är osynligt för ögonen.”

“Den som inte kan begagna sig av sitt eget huvud, kan inte heller begagna sig av sin häst.”

Också utan ryttare förblir en häst alltid en häst. Men en ryttare utan en häst är alltid bara en människa.”

Inte så som man kunde önska, men ändå. Det var jobbigt att köra och hämta honom men när vi svängde in på gårdsplanen kändes det väldigt starkt att han var hemma igen.

På lediga stunder fixar jag till en klädkammare på ovanvåningen. Det är mitt renoveringsprojekt för stunden. Lite småfix kvar, väldigt mycket sortering av gammalt skit och sedan är det färdigt. Fönsterkarmen i kupan kommer att bli en fin plats för Nicke och hans ljus.

Överlämnas idag. Hoppas att de gör någon nytta för Elins förskolevistelse. Annars får jag kavla upp ärmarna och komma på något annat sätt.