Idag fick jag oväntat besök. In på gårdsplanen susade Lotta, på världens läckraste båge. Om det nu hade varit något med mig hade jag kunnat berätta vad det var för modell, men det kan jag inte. Det var en Honda i alla fall. Röd och fin. Och Lotta var precis sig lik.
Det var 20 år sedan det begav sig. Lotta hade båda fötterna på jorden, lärde mig att köra bil och ett och annat om livet. Många gånger har jag sagt till Lasse att vi absolut borde hälsa på Lotta, men det har liksom aldrig blivit av. Vilken tur att hon tog tag i saken då, för det kändes faktiskt i hela kroppen hur mycket jag har saknat henne egentligen när hon väl var här.
Lotta, om du läser det här så hoppas jag att du känner att ni är innerligt välkomna hit när helst ni vill. Om jag får lite förvarning så finns det sängplatser och mat på bordet också.
Idag har det varit en bra dag!
