I söndags var Lasse, jag och Lillebror på utflykt. Närmare bestämt var vi och hälsade på Jana och David i Lövestad.

Det är inte så ofta vi träffas, men när vi väl gör det är det alltid lika trevligt! Den här gången blev jag dessutom bortskämd med lite födelsedagspresenter i förskott. Hästgrejor, sådana man ska ha när man rider …

När jag körde hem från jobbet idag började jag fundera på om jag inte skulle prova åtminstone det vackra pannbandet jag fick. Det ena gav det andra, och helt plötsligt blev Tullan longerad för första gången i sitt liv.

Jag vet – det är tokigt, men det har helt enkelt inte blivit av. Men nu är vi på gång! Här ska det tränas och ridas in. Så småningom i alla fall.

Tyvärr så passade inte pannbandet Jana, men jag är övertygad om att det blir jättefint på Lilleman. Nu har du alltså sett till att både Lilleman och Tullan förvandlas från vildhästar till riktiga familjemedlemmar.

Bettet passade inte heller. Tränset var också helt märkligt, och det var väldigt svårt att longera med tömmarna. Sadeln åkte också på, men sadelgjorden gick inte att få runt lilla magen. Det här kan bli dyrt, Lasse. Mycket dyrt!