… brukar min käre sambo säga så fort jag öppnar munnen. Oftast är det ju så att jag funderat över något i flera timmar, och när jag sedan får tag på någon att ventilera de här tankarna & funderingarna med så brukar det ju vara stackars Lasse. Han som inte är ett dugg intresserad av hästar egentligen.
Ibland handlar det inte alls om hästar heller. Då kan det t.ex. vara så att jag kommit på något (i mitt tycke) revolutionerande om … hundar i stället. Eller möjligen katter. Eller något annat levande väsen.
Eftersom jag har ett brinnande intresse för hästarnas matsmältningssystem föll det sig inte bättre än att jag började köpa böcker om hur vi fungerar också. Steget var ju inte särskilt långt. Nu får Lasse finna sig i att vi testar diverse stränga kosthållningsregler (mest för att prova). I dagsläget får han inget socker eller andra sötningsmedel, inga chips, naturligtvis äter han – precis som jag – vegetariskt, pasta och andra spannmålsprodukter är bannlysta, smör och grädde likaså.
Nåväl, bloggen kan inte rädda honom från mina matlagning, men kanske slipper han att höra långa utläggningar om varför hästar inte kan känna att de är mätta eller varför jag nyligen blivit så fascinerad av akademisk ridning. Jag kan inte lova, men kanske. Det är tanken i alla fall.
Välkomna till min blogg!
/Karin
