Här i Tasseboda rusar dagarna förbi i en förskräcklig fart. När vi inte arbetar så håller alla djuren oss sysselsatta med allehanda bestyr.

I fredags var snälle husse hos veterinären med Grädde för att ta bort stygnen på magen. Allt såg fint ut och tydligen var Grädde både modig och duktig (förmodligen gick det mycket bättre än om hennes ängsliga matte hade varit med).

I helgen har hästarna varit på snabbvisit i beteshagarna, vilket var mycket uppskattat. Eftersom Jullan är väldigt känslig för insekter får vi passa på nu innan de kommer. Till sommaren måste hon hålla sig i närheten av ligghallen så att hon kan söka skydd när det kommer en svärm hästflugor.

Större delen av söndagen tillbringade matte på EKO för att handla … ja, egentligen skulle jag bara ha tag på en säck alfalfapellets till Betsys middagar (mixern håller inte riktigt för att hacka alfalfa i), men det vet ju alla hur det blir med den saken när man kommer till hästavdelningen. I rask takt fylldes vagnen med hinkar, borstar och lite annat smått och gott. Jag handlade till och med golv till hundarnas hall, där de torkar när de hoppat i leran i flera timmar. Trätrall som man klickar ihop gjorde susen. Nu är de lite renare om fötterna när de kommer in i huset.

Pälsglans köpte jag också. En STOR flaska. Det behövs för att reda ut alla skruvar och flätor som uppstår i manarna alldeles av sig själv på något konstigt sätt. Nu är de hur som helst pälsglansade, borstade och fina som bara den.

I morgon kväll kommer Roger från http://www.c4massage.com/ för att köra lite laser på Jullan. Jag tror att han blir jätteglad när han upptäcker att de står inomhus nuförtiden (ja, jag är fortfarande lat). Stackarn brukar få ta sin laserapparat under armen och hoppa mellan gyttjepölarna för att komma till hästarna i vanliga fall.

På torsdag kommer Roger och tittar över hovarna, vilket påminner mig om att jag nog måste lyfta benen på Lilla Tullan lite extra nu innan. Förlåt Roger – jag är usel på att träna med henne. Men hon är ren i alla fall …

Lilla Tullan har börjat ta sig för att slå huvudet i dörrkarmen (och skrämma slag på både husse och matte) när hon ska gå in på kvällarna. Det oroar mig lite. Jag vill ju inte att hon ska bli en sån där häst som är rädd om huvudet, och bara för den sakens skull slår i det överallt. Hoppas att det är en fas som hon växer ur när hon blir äldre.

På lördag ska Nicke och jag åka till Ina för att få lite behandling. Han har börjat pipa lite när Betsy kastar sig ovanpå honom med ystra hopp, och jag tror att det är bäst att förebygga med lite behandling så att han inte blir dålig igen. Allra bäst vore det förstås om han kunde säga till Betsy att inte hoppa på honom sådär, men den madamen är inte så lätt att sätta på mattan. Nu när hon har fått hemlagad mat i ett par veckor har hon dessutom gått upp i vikt ganska rejält. Tyngre, piggare och gladare – det är inte lätt att heta Nicke i det här huset kan jag säga.

Då var det bara Lilla Gumman kvar, men hon får nog vänta till nästa vecka. Hon har tappat en hörntand den stackarn, och jag skulle vilja röntga henne så att vi säkert vet att det inte sitter några rester kvar och irriterar eller gör ont.

En sak är ju säker i alla fall – man kan inte vara lat när man har djur. Men roligt är det ju för det mesta, och de är högt älskade allihop!