Förra helgen samlade jag mod och gjorde något som jag längtat efter att göra i 4 år nu. Jag ringde till Karl-Inge, Stuteri Nordsvensken, och frågade om jag fick komma och hälsa på. Titta på de fina nordsvenskarna. Och det fick jag!
Lyckan var fullkomlig när jag stod utanför Moklompens box och blev stylad i håret av honom. Mysigare gospelle finns inte – det är jag helt övertygad om. Förutom vackra hästar så är den omgivande naturen fantastisk. Och som om inte det vore nog är allting oklanderligt snyggt och ordningsamt. (Inte alls som hemma …).
Förälskad blev jag också. Längst ner till höger i stora stallet stod hon, den fjärde fölungen i ordningen. Mamman heter Molly och stolt far är Moklompen. Svart som natten och näpen, den allra sötaste lilla tös du kan tänka dig. Jag ville fråga om hon var till salu, men jag tror nog att jag redan vet svaret på den frågan.
Innan jag dör ska jag ha ägt en nordsvensk! Om jag vinner pengar startar jag stuteri – det är en sak som är säker.
Tack Karl-Inge för att du tog dig tid med mig!
