Jaha, då var sommarsemestern 2008 till ända. Lite arbete och mycket nöje har det blivit det här året. Ändå räckte tiden inte riktigt till för att träffa och umgås med alla vi önskade. Inte ens hälften faktiskt, om jag ska vara riktigt ärlig. Det finns vissa minnen som sticker ut och som gör att jag sitter och småler på jobbet när jag tänker på dem. De allra flesta har faktiskt med Frans att göra – tack Frans för att du har förgyllt vår semester vid flera tillfällen.
Som den där gången när Lasse och Frans stack ut och fiskade, och Frans glömde sin mobiltelefon i en väska hemma i vardagsrummet. Jag kämpade på med städningen här hemma (ville ju att det skulle vara fint när de kom tillbaka), dammade och plockade i total tystnad … ända tills mobilen tog sig för att ringa. På full volym. Med den här ringsignalen.
http://www.youtube.com/watch?v=cSBKySNlpoM
Gissa om jag hoppade två meter upp i luften!
Eller den där gången när det var meningen att Lasse och Frans skulle snickra på ladan och jag skulle städa och fixa middagen. En rättvis arbetsfördelning tyckte jag, ända tills jag kom ut genom ytterdörren och fick syn på dem där de låg raklånga på gräsmattan. På en 100-dels sekund rullade Frans i skydd bakom odlingslådan samtidigt som han teaterviskade “Göm dig, för helvete Lasse!”.
En annan liten solstråle är väninnan Tinas dotter Juni, 3 år. Häromkvällen när de var här och åt middag frågade en kärleksfull Tina sin lilla tös vem mamma älskar mest i hela världen, varpå Juni svarade “Leif!”. Ni kan tro att det höjdes ett och annat ögonbryn på sällskapet runt bordet, för inte hette någon i Tinas sällskap Leif i alla fall.
Något jag verkligen uppskattat är att jag har hunnit träffa min familj flera gånger, och särskilt min älskade lillasyster. Det är inte så tätt mellan gångerna annars, men den här sommaren har vi både hälsat på varandra och varit på en del utflykter. Medeltida Ystad t.ex. http://www.medeltidaystad.se/index.html
Lilla Tullan har blivit tömkörd för första gången, med lillasysters hjälp. I går spände jag om henne en elastisk gjord ett par timmar i boxen, och efter det satte jag på henne en sadel och drog åt sadelgjorden lite försiktigt. Inga protester där inte. Idag var flugorna alldeles för jäkliga så jag tog mod till mig och satte på henne en grimma med ett sådant där flugpannband. Hon tyckte att det var lite suspekt och backade undan ett par gånger, men sedan bestämde hon sig för att hon nog ville ha en karamell i alla fall och stod snällt medan jag satte på henne grimman. Hon är så duktig att hennes mor nästan spricker av stolthet.
Tanken var också att jag skulle visa en bild på hennes bravader, men mobilen vill inte riktigt släppa ifrån sig bilderna idag. Kan ha något med att göra att jag snubblade över ett kompostgaller (behövs för att hålla Betsy i schack) och råkade tappa mobilen rakt ner i Betsys vattenskål. Min nya, fina mobil som jag älskar så mycket. Det sa bara plums så låg den på botten av skålen. Någon som är duktig på att montera ner och torka mobiltelefoner?
———————————————————
Det var nog inte mobilen utan datorn det var fel på. Eller möjligen uttaget. Hur som helst – här kommer en stilstudie i hur man bär flugpannband och samtidigt är så tjusig som möjligt.
