Min far gick bort i onsdags. Han låg på sjukhus pga långt framskriden prostatacancer, men det var ett aortaaneurysm som slutligen tog hans liv.
Jag känner mig förvirrad och kan inte riktigt få armarna runt någonting. Försöker att bara följa med. Gör det allra nödvändigaste men vilar mest. Och tänker.
Så vet ni.
Tror att jag ska ta min älskade lilla Betsy och gå en lång runda i skogen. Om jag orkar. Det brukar alltid hjälpa mig att tänka klart. Dessutom kan inte en snart 2-årig rottistös ligga stilla dagarna i ända alldeles oavsett vad som händer i livet.
Hittade en mapp på skrivbordet som heter Till pappa. I den finns bilder som jag skrev ut till honom vid en tidigare sjukhusvistelse, bland annat den här på Betsy.
Krama om era föräldrar idag.
