Erling Norrby (tidigare professor i virologi och tidigare ständig sekreterare vid Kungl Vetenskapsakademien, Centrum för vetenskapshistoria, Stockholm) har skrivit en artikel som handlar om hur det är att vara patient med en borreliainfektion.
Nu är artikeln visserligen inte helt ny, men om han hade svårt att få rätt diagnos, hur lätt är det då för oss att få rätt diagnos när våra djur har fått borrelia undrar jag. Läs artikeln här.
Så här sammanfattar han sina erfarenheter:
– Borreliainfektioner kan ge många typer av symtom och kan därför vara svåra att diagnostisera.
– Ökad medvetenhet hos såväl allmänläkare som specialister om de diagnostiska möjligheterna rekommenderas.
– Cellanalys och antikroppstest av serum och cerebrospinalvätska bör göras i oklara fall.
Så här skriver Aftonbladet i en artikel:
Är de inbillningssjuka? Eller har de borrelia? Det beror på vem man frågar. Läkarna. Eller patienterna. Läs hela artikeln här.
Jag kollade i FASS och lärde mig något nytt. Man kan tydligen få borrelia i ledvätskan (s.k. ledborrelia) om fästingen satt sig någonstans i närheten av leden. Borrelia definieras som en infektion och indelas i följande former:
Primärstadiet
– Erytema migrans
Sekundär- och tertiärstadier
– Akrodermatit
– Ledinflammation (Lyme arthritis, Borreliaartrit)
– Hjärtmuskelinflammation (cardit)
– Lymfocytom
– Neuroborrelios
Jag kan inte låta bli att undra exakt hur många hästar och hundar det är som har borrelia utan att vi vet om det. Hundar piper ju åtminstone om de har ont någonstans, men hästar … Tja, de får nog mest ovett för att de bär sig konstigt åt.
