I går begravde vi Grädde och idag har vi varit i Ystad på bouppteckning efter pappa. Regnandet matchar vår sinnesstämning.
Vi är fortfarande helt chockade över Gräddes död. Hon var det enda husdjuret som jag inte oroade mig över. Född här och van vid vägen, kärnfrisk utan minsta skavank och i topptrim. Försäkrad till tänderna och till och med kastrerad, eftersom jag var rädd för att hon skulle få tumörer av p-pillerna. Och så bara dör hon.
Förstår inte hur jag ska klara mig alla frusna vintermorgnar som kommer, utan min lilla Grädde som vämer mitt knä när jag dricker morgonkaffet på trappan.
Jag absolut vägrar att närvara vid fler begravningar nu. Önskar mig ett sorglöst och bekymmersfritt 2009, utan elände och död.
Min far var långt ifrån felfri, men han var en sann djurvän! I hans anda vill jag ta upp ett viktigt ämne.
Jag fick ett mail från Djurens Rätt häromdagen. Det handlade bland annat om burhöns. Jag förstår inte hur det är möjligt, men tydligen finns det fortfarande 2.000.000 värphönor i bur i Sverige (vilket motsvarar 37% av de svenska värphönsen). De lever sitt liv på en yta som motsvarar ett A4-papper, med gallergolv. Varför? Det finns ju ekologiska ägg i nära nog varje affär.
Här kan ni gå in och skicka mail till affärerna för att uppmana dem att sluta upp med försäljningen av ägg från burhöns.
