Vi hade letat gård både länge och väl när jag våren 2005 bestämde mig för att ta ett nytt grepp. I stället för att leta efter hästgårdar körde jag runt och tittade på hus som inte blivit sålda under vintern. Särskilt intresserad var jag av billiga hus, och marken som angränsade till dem.
Ett ställe fångade mitt intresse. Det låg i Tasseboda, och marken runtomkring verkade inte användas till något särskilt. Dessutom såg det verkligen ut som om de angränsande tunnlanden en gång i tiden hade hört till det lilla huset. Telefonen gick varm, och visst kunde vi få köpa till ett par hektar. Besiktningsman bokades och en intensiv process med avstyckning och allt som hör till detta inleddes.
Det enda problemet var att Lasse vid denna tidpunkt var inkallad. Eller så var det en välsignelse, eftersom han inte varit hälften så exalterad över mina upphittade objekt som jag varit. Nåväl, jag tog ett beslut och faxade upp papperna till honom … och han skrev på! Det här var vad han köpte.
Och, nej – tapeterna är egentligen inte gula. Det är cigaretter som har åstadkommit den färgen. Men jag såg något annat. Potential!
Den 4/4 2005 hämtade vi nycklarna och skrev på de sista papperna. Efter det for jag iväg till guldsmeden och köpte förlovningsringar, vilka jag sedan gömde i huset. (Den guldsmeden har nog fortfarande inte kommit över att ett fruntimmer rusar in och köper förlovningsringar på ca 30 sekunder blankt). När Lasses arbetsdag var slut hämtade jag honom och tillsammans åkte vi ut och tittade på vårt nya hem. För Lasse var detta första gången han satte sin fot där.
Han hämtade sig från chocken och han sa inte nej till mig. I lördags firade vi förlovningen. Tack älskling för att du står ut med mig!
I lördags morse överraskade Lasse mig med en ny kamera, så att jag ska kunna ta fina bilder på alla djuren. Sedan kom lilla mamma på besök.
Och älskade Frans.
På söndagen firade vi pappa Lars (svärfars) födelsedag.
Och så har jag läst instruktionsbok och övat lite mer på kameran. Ingen fulländad teknik ännu, men det ska bli bättre.
Herre Gud va tiden går! Känns inte alls så länge sedan jag fick höra de goda nyheterna, då tänker jag på förlovningen! Men husköpet visade sig inte vara så tokigt det heller.
Kramis bananis från mig
Du är för härlig Karin! Glad Påsk på Er alla Tassebodianer!