Betsy och jag gick för att möta Lasse vid bussen i går. På väg tillbaka inträffade det en liten olycka. Betsy genade framför mina ben, och sedan går uppgifterna isär om vad som hände.

Enligt mig själv gjorde jag ett elegant och efter omständigheterna väl genomtänkt fall, där jag landade på rumpan och möjligen slog i armbågarna något. Ni vet, man ska ju rulla ihop sig och sådär. Enligt Lasse stöp jag som en fura.

Nåväl, när Lasse hade förvissat sig om att jag inte slagit i huvudet och dragit på mig en hjärnskakning så skrattade han gott åt det hela. Ännu roligare hade han när jag väl hemkommen upptäckte att mobiltelefonen ramlat ur fickan vid fallet. Lätt hysterisk kommenderade jag Lasse att genast springa tillbaka och leta upp den.

Lasse skrattar fortfarande. Anledningen är att han tycker jag påminde starkt om Kajan i den här sketchen.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Jaja, det är ju kul att kunna roa någon. Men det kommer tillbaka …