Jag behöver inte gå längre än till mig själv (kunde inte laga någonting ätbart före 30 års ålder) för att börja fundera över hur de har tänkt, Skolverket.
Vad kan vara viktigare än att kunna sköta sin ekonomi, sitt hem och framför allt – kunna laga bra mat till sig själv och sina barn.
På sidan om kursplaner och betygskriterier hittar jag utbildningens omfattning i timmar. 118 timmars hem- och konsumentkunskap ska man läsa i grundskolan. 1,8% av den totala undervisningstiden.
1,8% !
I relation till detta kan man ju nämna att barnen får 230 timmars bild, 230 timmars musik och 500 timmars gympa. Kan de inte rita, sjunga och spela boll hemma? Kanske har jag taskigt minne, men för mig var bildlektionerna mest ett välkommet avbrott i pluggandet. Sjunga solo när man inte har sångröst var direkt plågsamt och gympan ska vi inte prata om. Jag var ju bara intresserad av hästar och var för den delen aldrig inomhus när jag var hemma så det fanns inget jättebehov av att jag skulle röra mer på mig.
Om jag nu ändå ska veva vilt omkring mig så hade jag nog så här i vuxen ålder och med tillgång till Internet förmodligen kunnat lära mig lika mycket om t.ex. religion eller historia på ett par timmar som vad jag kommer ihåg från grundskolan. Om behovet nu uppstod av någon anledning.
Nåväl, på de här stackars 118 timmarna ska barnen lära sig följande:
– kunna planera, tillaga, arrangera och värdera måltider med hänsyn till ekonomi, hälsa, miljö och estetiska värden,
– ha kunskaper om resurshushållning för att kunna välja och använda metoder, redskap och teknisk utrustning för matlagning, rengöring och tvätt i hushållet samt kunna hantera dem på ett för situationen funktionellt och säkert sätt,
– kunna samarbeta med andra oavsett skillnader i fråga om exempelvis kön och etnicitet samt ha insikter i frågor som rör kulturell variation och hushållsarbetets koppling till jämställdhet,
– känna till sina rättigheter som konsument och kunna värdera olika slags information vid utförandet av verksamheter i hushållet.
Fast det står mer utbroderat. Ni kan läsa själv här.
Om jag får gissa så har jag nog lagt ner betydligt mer än 118 timmars studier för att lära mig allt om vad Jullan hade för behov när hon var dräktig och vad Tullan behövde för att kunna växa och utveckla en frisk kropp och starka leder. Däremot vet jag banne mig inte hur det hade gått om jag hade blivit gravid i 20-års åldern och knappt kunde laga mat till mig själv.
Hur tänker man när ett sådant här ämne blir så lågt prioriterat? Denna kunskap som ALLA människor måste ha och använda sig av varje dag.
Tänker gör de nog inte så mycket. Vi har ju lite olika minnen och känslor av skolan, speciellt gympan då, men nog är fördelningen underlig. Lite näringslära hade ju inte skadat, kanske de borde klämma in mer av det på biologin.