I går var vi och tittade på ett nytt (begagnat) kök till vårt lilla hus. Vi mätte och tittade, och åkte sedan hem för att räkna ut om skåpen passade. Men sedan kom annat emellan. Telefonen gick varm och vi hade bjudit grannarna på middag eftersom de håller på att byta sitt kök, så vi slog en signal och bad om respit till i förmiddag med att bestämma oss. Det var okej enligt säljaren.
Idag när jag glad i hågen åkte iväg för att betala köket visade det sig att det var sålt. Jag blev så besviken! Och lite ledsen faktiskt. Det var så nära, men vi kunde inte riktigt fatta rätt beslut i går kväll när allting var lite rörigt.
Med två cementklumpar runt fötterna (det kändes så i alla fall) har det inte blivit mycket gjort här idag. Jag var tvungen att trösta mig med lite film. Lite Michael Moore film, närmare bestämt Sicko. Nu känns det lite bättre.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Om ni inte redan har sett den – gör det! Se vilken som helst av hans filmer. Efter en visit i Frankrike, där man tydligen t o m får hjälp i hemmet 2 x 4 timmar per vecka när man har fött barn, sa han så här:
“They live in a world of we, not me.”
Det måste vara det enda rätta – att leva in a world of we!
<!–
WriteFlash('’);
//–>
