Det började i lördags morse med att Nicke inte ville äta upp frukosten. Då blir man genast misstänksam, och jag bestämde mig för att promenera lite med honom för att försöka klura ut vad som var fel. Genast upptäckte jag nästa problem – trots 1,5 h promenad kom det inte en enda bajs.

Sedan började han få kramper, magknip helt enkelt. Då gick min hjärna helt i spinn och Lasse skickades iväg för att handla paraffinolja och microlax. Ingen bajs efter det heller. Vid det här laget var jag så utmattad av allt promenerande att jag fick gå och lägga mig ett par timmar. Kring midnatt avlöste jag Lasse. Natten tillbringade Nicke och jag på ett täcke på golvet. Jag höll hans tass i min hand och tittade stint på magen för att vara säker på att han andades.

På söndagen krampade hans mage fortfarande och jag började bli rädd för att det handlade om magomvridning eller förstoppning. På eftermiddagen for vi iväg till Hässleholms djursjukhus för att röntga honom. De hittade inget särskilt mer än mycket gas (=läs fisar) i tarmarna, men för säkerhets skull ville de ge honom kontrastvätska och röntga magen allt eftersom den passerade tarmen. Bara för att utesluta stopp någonstans. Vi var alltså tvungna att lämna honom där. Jag fick telefontid 11.30 dagen efter (måndag), men de “ringer om något händer” …

Lasse passade telefonen fram till midnatt, sedan tog jag vid. Behöver jag berätta att det blev en lång natt? Allra värst var det på morgonkvisten, när jag av erfarenhet vet att de ringer och berättar om något har gått fel. Men de ringde inte, som tur var. När jag bytte några ord med veterinären vid lunchtid visade det sig att han fortfarande inte hade bajsat och att de inte var riktigt nöjda med bilderna på kontrastvätskan. Jag skulle ringa tillbaka på eftermiddagen igen. Men han levde i alla fall!

På kvällen fick vi så äntligen åka och hämta vår älskade lille Niklas Wemming. Jag rasade i säng av utmattning. Helt ärligt trodde jag aldrig att jag skulle få se honom i livet igen. På morgonen var lyckan total när jag hittade en lapp från Lasse. Där stod det kort och gott “Nicke sket 21.50”.

Vi vet fortfarande inte vad som orsakade gasbildningen. Kanske var det bakterier som ställde till det hela. Jag har inte helt uteslutit mask, och tänker av den anledningen beställa hem Kollamasken för hund så snart som möjligt.

Men en sak är då säker – det här slår Betsys ostbit med hästlängder! Är det någon som kan räkna ut kilopriset för en gigantisk fis, om nu hela kalaset kostade 2.687 kr?

Nicke, hjärtat – mammie älskar dig!!!