“Drömmer du om långa fylliga fransar?” läser jag på ett helt uppslag i en tidning.

Nej, vet ni vad – det kan jag inte direkt påstå. Jag drömmer om att alla ska bli friska, att det ska regna pengar i huvudet på mig eftersom det behövs om alla ska ha det bra och bli friska. Jag drömmer om att det där hålet som jag försöker fylla genom att röka ska implodera och försvinna och mycket, mycket mer. Men inte en endaste liten minut drömtid upptas av längden eller tjockleken på mina ögonfransar.

Undrar just vad det där mittuppslaget kostade? Är mascaran testad i ögonen på små kaniner i burar någonstans? Blir man verkligen lyckligare av lösögonfransar (för det har hon ju på bilden)?

När jag har lugnat ner mig känner jag mig fördomsfull och lättuppretad. Normala, balanserade människor kan nog klara av att både handla (icke djurtestade) mascaror för att bli lite mer glamorösa OCH besöka närmsta “gamling” för att fråga om de behöver hjälp med något eller bara vill ha sällskap en stund. Säkert väljer de inte heller bort det ekologiska köttet i affären (ni vet, så att djuren slipper ha liggsår innan de sätter livet till för att bli mat till oss) för att i stället lägga pengarna på dyra skönhetsprodukter.

Hur som haver, tvätta sig måste man ju ändå. Här ska ni få ett budgetskönhetstips från mig. En gång om året svänger jag inom Body Shop och shoppar följande produkter.

Vitamin E Cleansing Bar, 55 kr (jag köper två)

Aloe Caring Body Balm, 195 kr (en räcker hela året)

Nu när man är lite äldre kan man ju inte använda vilket tvål som helst i ansiktet och hoppa över att smörja in sig, utan att bli så torr och fnöskig att man skrämmer små barn när man är på väg till jobbet.

300 kr för ett helt år är inte så farligt tycker jag, om man jämför med t.ex. en hel hudvårdsserie från Kanebo eller något liknande. Och jag tycker faktiskt inte att jag är vare sig rynkigare eller fulare än genomsnittet.

Vassegoa!