Nu är det snart dags att ge sig för idag. Det är bara en sak till jag funderar över. Varför är det nästan aldrig någon som kommenterar?
Bloggen fyller den tänkta funktionen. Jag tjatar inte längre hål i huvudet på Lasse. Men jag kan inte sticka under stol med att jag numera önskar mig mer. Av någon anledning har bloggen blivit en enda lång monolog. Det hade varit mycket roligare med en dialog tycker jag.
Jag kan ju se på statistiken att jag har besökare. Rimligen borde ni tycka någonting om vad jag skriver, annars hade ni inte kommit tillbaka hit. Om ni håller med eller känner igen er i något jag skriver är det ju roligt att få reda på. Om ni tycker att jag är helt ute och cyklar vore det också bra att få veta. I synnerhet varför, så att jag kan lära mig något nytt.
Ofta skriver jag om saker jag lärt mig av erfarenhet. Information som jag tycker är viktig och vill dela med mig av. Har ni haft nytta av den? Jag hoppas det!
Tipsa gärna mig när ni kommer på en lösning på något bekymmer. Det här enkla sättet att dela information oavsett geografisk belägenhet är ju fantastiskt om man tänker efter. Låt oss utnyttja det och dra lärdom av varandras erfarenheter.
I morgon ska jag berätta hur jag löste ett mångårigt problem med att lyfta benen på Tullan. Det måste vara fler än jag som har sådana problem med sina unghästar. Kanske hjälper mitt knep även er!?
Sov gott!
