Hittade den här lappen när jag vaknade en morgon.
Med andan i halsen for jag ut på vägen och tittade. Gudskelov låg det inte någon kise där, men han var inte långt borta.
Han hade varit lydig, bara inte just då vid halv tolv på kvällen. Smart som han är hade han lyckats hitta sovrumsfönstret, och där satt han – på taket – och krafsade på rutan bredvid Lasses säng. (Inget vi reagerar för längre, efter flera månader med den tokiga tjibben).
Tur, för husbonn älskar sin lille Plutt!
Jag också.
