Christian, som lånade Jullan när jag bodde i Göteborg, hamnade på sportsidorna i går.

Jag såg på resultatlistorna att han var utesluten, och det tog många oroliga minuter innan jag hittade den första artikeln som bekräftade att allt var bra med honom så att vi kunde andas ut.

Nästa tanke som flög genom huvudet var hur oändligt tacksam jag är att det inte hände något sådant här med Jullan. Jag hade inte klarat det – mitt hjärta hade stannat! Nej, i fortsättningen ska mina hästar stanna hemma, i säkert förvar. (Så säkert det går).