Det här är ett aktuellt ämne även för vegetarianer som mig. Åtminstone om man har hund. Det känns mycket bättre om jag vet hur djuren som mina vovvar äter upp har haft det. Eller rättare sagt – det är mitt ansvar som människa att se till att djur inte får lida för att mina hundar ska få mat!

Griskött går naturligtvis bort helt så länge jag inte kan hitta en leverantör som har grisarna ute. Alla kor i Sverige får känna gräs under klövarna och solen i pälsen, i alla fall på sommaren. KRAV/ekologiskt är ett jättestort plus. Det ska åtminstone vara naturbeteskött. Då är man nämligen miljövänlig också, så att vi inte bidrar till att någon på andra sidan jorden blir förgiftad av Roundup för att vi ska få billig soja.

Ett alternativ som jag inte har tittat på ännu är lammkött. 85 kr kg kostar en låda kött till människor. Undrar just vad det skulle gå på med en låda sådant som duger till hundar (funkar ju fint med bortskurna kött- och fettbitar). Man kan se hur fåren har det på deras hemsida. Jag kan inte se att produktionen är ekologisk eller så, men det är ju ändå en milsvid skillnad mot det här.

Något som skulle göra mig glad är om stat och kommun underlättar för lantbrukare som vill slakta hemma. Det är aldrig roligt när djur dör, men det som är allra jobbigast att tänka på är slaktbilarna och de stora slakterierna. Särskilt nu när jag håller på att lastträna Tullan är det inte svårt att föreställa sig stressen för de ohanterade djuren.

Nej, i stället för att sträva emot att bli en militant vegan skulle jag vilja starta en fond – eller hur det nu skulle gå till. Pengarna skulle gå till rådgivning och bidrag till de som vill ha sitt eget gårdsslakteri. Jag önskar mig trotjänaravlivning till alla djur som hamnar på matbordet.