Kommer ni ihåg Storegård som jag skrev om för ett tag sedan? Jag blev lite sugen på att prova deras ullsulor och beställde två par.
De är fantastiskt sköna! Rekommenderas varmt, och frågan är om jag inte ska beställa ett gäng och ge bort i julklapp. Vi får se.
Ett köp som jag inte är lika nöjd med är spångreparna med hög kant som vi skaffade i somras. Den första som införskaffades när vi flyttade hit var helt revolutionerande bra. Det bästa och mest använda verktyget jag hade. Helt ovärderlig när jag mockade efter mojan (som ju finfördelar allt hon släpper ifrån sig och vispar runt det till oigenkännlighet) och ett suveränt hjälpmedel när jag städade hagarna.
Efter flera års flitig användning och ett par vintrar med -20 grader började plasten bli lite skör. Helt OK tycker jag. Några “piggar” bröts av och skapade irriterande hål. Lasse överraskade mig med två sprillans nya spångrepar, så att jag kunde ha en i stallet och en i ligghallen. Så här ser de ut ett par månader senare.
Jag fattar ju att de har sparat in på plastens kvalitet på något sätt, men jag förstår inte för mitt liv varför. Har de frågat sina kunder om de prioriterar ett lägre pris framför hållbarhet? Själv kan jag ju säga att jag inte tittade på prislappen vid första köpet, och absolut inte vid det andra eftersom jag var så nöjd med min grep. Uselt!
