Snart halvtid. Emellanåt sköljer det en våg av ren och skär skräck över mig. Lyckligtvis varar det inte mer än ett par sekunder. Jag försöker att läsa på, göra medvetna val och mota Olle i grind. Sådär vill jag INTE känna några längre stunder. Jag vill hellre lita på naturen, lita på min kropp och känna att jag är stark, frisk och har koll på läget.
För övrigt mår jag jättebra! Det är bara magen som växer, annars märks det just inte något alls. Lasse gillar magar. Hittade den här lappen när jag vaknade.
“Vid det här laget har ni säkert fått en kallelse till ultraljud. Undersökningen görs i graviditetsvecka 17-20 på den ultraljudsmottagning som du har valt. Undersökningen är den vanligaste formen av fosterdiagnostik och är givetvis frivillig. Med ultraljud kan man beräkna barnets storlek och utifrån det fastställa tiden för förlossningen. Man tittar även efter om det är ett eller fler barn, var moderkakan sitter och om det finns allvarliga missbildningar. Du och din partner får möjlighet att se barnet på en bildskärm. Ni kanske ser armar, ben, ryggraden och hur hjärtat slår. Det är spännande och många tycker att barnet blir mer verkligt.”
På flera ställen står det att man är hjärtligt välkommen på ultraljudsundersökning, och att de flesta kvinnor gör en sådan. Men det står också “Ultraljuden ska alltid vara medicinskt motiverade och det krävs alltid remiss.”. Det finns en anledning till det.
“Ultraljudsundersökningar av gravida ska bara göras när det finns ett medicinskt syfte eller när nyttan är större än risken för skadliga effekter, det rådet ger Strålskyddsmyndigheten.”
Den informationen verkar inte gå fram särskilt bra – inte ens till sjukvårdspersonalen, vilket framgår av en kommentar.
“Tack bra. Kul att höra bara ett år sedan sen barnmorskan att det var helt ofarligt. Trots upprepade frågor fanns det inte en minsta lilla chans att det kunde påverka något. Där ser man. Nästa gång jag hamnar i någon sån här vånda ska jag lita mer på min foliehattsman, han verkar ligga steget före.”
Jag hittar en artikel till om det här i Vi Föräldrar.
Än så länge känns allt bra och jag har inte haft några komplikationer. I hjärtat vet jag att en abort är fullständigt utesluten, Lars-Elin är välkommen oavsett eventuella avvikelser. Tillverkningsdatum är jag 100% säker på, så den osäkra informationen behöver jag inte heller.
“Enligt våra beräkningar kan en tredjedel av dödsfallen bland flickor vid överburna graviditeter vara en följd av att graviditeten är feldaterad och i själva verket är ännu mer långtgången än man trott, säger läkaren Alkistis Skalkidou vid Akademiska sjukhusets kvinnoklinik till tidningen.”
Ultraljud missar på flickfoster
Jag väljer att avstå så länge, men det är skönt att möjligheten finns om magen skulle växa helt okontrollerat (…) eller om något skulle kännas fel.
Mer information
Ultraljudsdatering ger högre dödlighet hos överburna flickor
http://www.lakartidningen.se/engine.php?sectionId=0&articleId=15348
Aah, var ju bara tvungen att kommentera bilden som Lasse ritat (den måste ni för övrigt spara och rama in!!)
– Vad har du gjort med håret?!?!!?
och…….nice boobies!!……….
och………din mage är större än min!! 🙂
Jag undrar då, vad är felaktig användning?
Jag skulle ringa och kolla om de kan känna vart moderkakan är placerad eller om det måste ses med ultraljud (kan säkert känna om den ligger fram, är den bak som min vet i attans.
Sedan måste man ju kunna be om ett u-ljud, bara för att se moderkakans placering och eventuell mulitple graviditet (och eventuellt andra önskade uppgifter) och helt frankt säga att man inte vill ha några andra noteringar eller info. Jag vet inte……….jag har ju u-ljudat flertalet ggr pga. olika orsaker på alla tre………..Men, det skall sägas, att u-ljuden har känts mer effektiva, mycket kortar och “säkrare på sin sak” i UK……men om apparaturen var ny eller gammal vet man ju inte och inte heller vilken roll det spelar.
Jag hade ringt och pratat med dem…..se vad de kan erbjuda.
Kramar Jana