Jag fick en bok av barnmorskan som heter Graviditet, förlossning och den nya familjen. I den finns ett kapitel skrivet av Svend Aage Madsen, chefspsykolog, Rigshospitalet, Köpenhamn.

“Före 1960 födde de flesta danska kvinnor hemma. Under loppet av ett fåtal år ändrade det sig helt. 1975 var det bara 0,9% som födde hemma vilket innebär att 99,1% födde på sjukhus.”

“När kvinnorna började föda på sjukhus var det mycket som förändrades. Kvinnorna födde ensamma, och barnen togs ofta bort direkt och fick bara träffa mamma var tredje timme för att amma. Det var en mycket våldsam och obehaglig upplevelse för de flesta kvinnor.”

Och barnen får man förmoda. Det var mer som förändrades vid den här tiden. Rutiner såsom tidig avnavling infördes, administration av K-vitamin till nyfödda m.m. Mycket har man gått ifrån i dagsläget eftersom det har visat sig vara helt obefogat eller till och med skadligt, men andra rutiner lever kvar. Det man kan fråga sig är om det bara rullar på, eller om det verkligen finns fog för det som görs och vad som händer under och efter en förlossning.

Anna Wahlgren är inte förtjust i det här med K-vitaminsprutan.

“Omedelbart efter födelsen injiceras alla nyfödda barn i Sverige, på de icke tillfrågade föräldrarnas ansvar, med syntetiskt koagulationsvitamin. Sprutan innehåller, förutom den aktiva substansen fytomenadion, tillsatsämnena glykocholsyra, natriumhydroxid, lecitin och saltsyra samt vatten för injektionsvätskor. På bipacksedeln till K-vitaminet står bland annat att Konakion Novum inte ska ges den som är överkänslig mot fytomenadion “eller mot något av övriga innehållsämnen”. Vilket ju är lite svårt att veta när barnet just har fötts. Och redan fått sin spruta.”

Mats Reimer håller inte med (många intressanta kommentarer till hans blogginlägg). Naturligtvis finns det väl inte någon mor som önskar att hennes barn ska dö av inre blödning. Samtidigt verkar det ju konstigt att barnet inte skulle få vad det behöver om inte mamman har svår brist. Det är ju ett fettlösligt vitamin.

Jag googlar vidare, försöker att se om det förutom fytomenadion m.m. på något sätt kan vara skadligt att överdosera K-vitamin (dosen de nyfödda får motsvarar 20.000 gånger mer K-vitamin än de normalt har i kroppen). Det enda stället jag hittar någon som helst kommentar om detta är hos Vitaminsidan.

“syntetiskt vitamin K (menadion; K3) kan vara skadligt om du tar det i höga doser. Symptomen kan då vara starkt förhöjda värden av bilirubin, svår anemi (blodbrist) och svår gulsot”

Om detta nu är sant förklarar det ju en del av informationen jag hittar hos Sjukvårdsrådgivningen.

“Hos spädbarn kan gulsot, så kallad ikterus, ge gulfärgning av hud och ögon. Det kan förekomma även om man inte har någon sjukdom. Man kan se det hos upp till en femtedel av de nyfödda. Ofta behövs det inte någon behandling av detta, utan man bara följer upp att det går tillbaka. Vid mycket höga bilirubinnivåer sätts dock behandling in, beroende på att det i sådana fall kan finnas en risk för skador på hjärnan.”

På Wikipedia hittar jag inte mycket information som hjälper mig just i den här frågan. Jag blir mest förvirrad.

“Brist på K-vitamin beroende på otillräcklig tillförsel från kosten är ovanlig. Vitamin K1 förekommer i de flesta livsmedel och de menakinoner som bildas i tarmen antas kunna täcka en del av behovet, men betydelsen av menakinonerna för K-vitaminstatus är dock oklar. Hos nyfödda barn är tarmen steril under de första dagarna och förråden av K-vitamin är relativt små, varför risken för K-vitaminbrist är uppenbar. Man ger därför normalt en engångsdos K-vitamin strax efter födseln för att förhindra blödningstillstånd.”

Hur ska de ha det – vet man om det bildas i tarmen eller ej? Däremot väcks nyfikenheten kring hur fettsnål kost påverkar bildandet och upptaget av K-vitamin, samt hur det påverkar bentätheten och risk för exempelvis hjärnblödning.

Hos Livsmedelsverket hittar jag följande information.

“Vi känner i dag till 13 vitaminer som är essentiella, livsnödvändiga, vilket innebär att vi regelbundet måste få i oss dem via maten eftersom kroppen inte själv kan producera dem.

Fyra vitaminer är fettlösliga – A, D, E och K – och finns mest i feta livsmedel som oljor, mjölk, fet fisk.

Nio vitaminer är vattenlösliga: Vitamin C och åtta B-vitaminer. Vitamin C finns mest i frukt och grönsaker och B-vitaminer finns mest i kött, fågel och spannmål.”

Deras generella information om just vitamin K talar om för mig att “Gröna bladgrönsaker är en mycket bra källa för vitamin K. Tillräckliga mängder bildas normalt av våra tarmbakterier”. De verkar inte heller veta hur de ska ha det. På en tredje sida står det lite mer utförligt att de är väldigt osäkra på olika livsmedels innehåll av byggstenarna till det K-vitamin vi behöver ha i kroppen.

“Vitamin K griper in i blodkoagulationsmekanismen i ett flertal steg. Vitamin K reglerar bland annat halten av protrombin i plasma på så sätt att en låg tillförsel minskar protrombinhalten och således koagulationstendensen och vice versa. Vitamin K har även betydelse för benbildningen och adekvat vitamin K-status har betydelse för upprätthållande av normal bentäthet.”

Och så det viktiga då.

“Innehållet av vitamin K i livsmedel påverkas av faktorer såsom sort, odlings- och lagringsförhållanden. Vitamin K1 är ljuskänsligt men relativt värmestabilt. Studier tyder på att biotillgängligheten av vitamin K1 i grönsaker kan vara låg och att den påverkas av måltidens fettinnehåll.”

Alltså – vanligtvis många byggstenar i kål och sallad, men utan fett blir det inget K-vitamin. Detta borde innebära att både jag och mitt ofödda barn har goda nivåer av K-vitamin i kroppen. Usch, jag vet varken ut eller in.