Fick veckans mail från BabyCenter för ett par timmar sedan. De utgår nog ifrån att alla blivande mammor håller på att bryta ihop fullständigt i vecka 37. Följaktligen satsar de på att vara lite roliga sådär på kvällskvisten.
Så vet du att förlossningen har börjat:
• Du står i en vattenpöl
• Det känns som om någon trycker lite lätt på ländryggen — med en slägga
• Du får plötsligt lust att städa hela huset, fast du har så ont att du inte kan gå rak
Det där sista kan jag skriva under på. Förra måndagen, efter det att två olika barnmorskor känt och klämt på magen, fick jag känna på lite sammandragningar. Fullt alarm i hjärnkontoret! Det första jag tänkte på var om det fanns mat framme till alla djuren, sedan satte jag igång att tvätta golven …
“Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är ungefär 3,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som ditt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar mer blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls.”
Eftersom jag var alldeles svarthårig när jag föddes har jag redan haft ett förebyggande samtal med Lasse om det här. Bara så att det inte ska bli någon dramatik på BB menar jag.
Sedan bjöd de faktiskt på ett riktigt fint tips som jag ska anamma tänkte jag, även om det är lite snöigt och kallt just nu – att plantera ett träd för att fira födseln. Ett fruktträd får det bli. Gärna någon gammaldags och relativt oförädlad sort. Ni får gärna komma med tips!
Hade ju ändå tänkt att köpa några barrträd, så det kanske får bli sådana också. Våra vindskyddande granar är också väldigt höga nu. Så höga att de skymmer all kvällssol faktiskt. Behövs lite föryngring. Ska bara komma på vilken sort som har bäst (djupast) rötter. Några idéer om det, någon?
Nickes gåva till Emma bar frukt förra sommaren,och i år hoppas jag på ännu fler plommon. Ska bara drilla “trädgårdsmästaren” att sköta det bättre
När min mormor föddes 1903 planterade hennes far ett litet granskott. Alla barnen fick varsitt. Granarna står fortfarande kvar vid vårt torp i Vara. Svårt att beräkna hur många meter dom mäter men dom är väääldigt stora. Hon satt ofta och berättade för oss barnbarn och barnbarnsbarn hur hon och syskonen hoppade över “sina” granskott innan dom växte iväg. Säkert praktiskt tänkt med gran eftersom Vara-slätten är öppen och det var käckt med lä och skyddande träd intill huset.
Jag gillar körsbärsträd. Kanske därför att jag har goda minnen av att tillsammans med min morfar vila i körsbärsträdets skugga (han vilade och jag åt körsbär). De är vackra när de står i blom på våren och ger härliga bär under sensommaren. Vincent fick ett sådan och vi har gett bort som uppskattad dopresent.
Wilma fick ett äppelträd när hon döptes, där är 4 olika sorter på det som mognar efter varandra. Familjeträd tror jag att det kallas. Bästa doppresent vi fått:D