De lurades lite på föräldrautbildningen. Förlossningen är som ett 100-meters lopp. Det är amningen som är som ett maraton.
Vi är lite slitna allihop, men vi kämpar på.
Än så länge har vi klarat oss utan ersättning. Det är ett styvt jobb, men det går med hjälp av min nya kompis.
Jag kan inte påstå att jag längtar efter att Lasse ska börja jobba igen … Förutom det stöd han ger mig, maten och stallhjälpen kan jag tala om att det är multitasking på hög nivå att jonglera ett hungrigt och ilsket barn samtidigt som man försöker att pumpa ut något att ge henne.
På måndag är det dags för vägning igen. Då får vi se om min egenproducerade mat räcker till.
