Jag blir så trött!!
När Nicke var sjuk efter fästingbett lyckades han sträcka vänster fram pga vinglig bakkärra. För ett par veckor sedan tog jag nya tag och for iväg till veterinären igen. Vi kollade att han inte hade några aktiva fästingsjukdomar, fyllde på den kemiska kastreringen för att hålla prostatan i schack och provade en 14-dagars kur Previcox för att få bukt med frambenet. Så här pigg blev han av det (filmat i går kväll).
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Han har även utrustats med halsband mot fästingarna, men lyckas ändå dra på sig i genomsnitt en ny fästing per dag. Eftersom trädgården såg ut så här …
… tänkte jag att det kanske kunde hjälpa, eller rättare sagt stjälpa fästingarnas framfart, om jag stävjade grönskan med röjsågen. Jomenvisst – efter morgonens utevistelse visade det sig att Nicke förmodligen trampat på något stickigt som jag kapat ner och sedan gnagt av sig halva trampdynan. På sitt friska framben.
I stället för att kunna njuta av en osedvanligt rörlig gammelgubbe ligger han nu med tratt. Det är ju alldeles överjävligt vad de kan hitta på, mina djur. Nästan så att man ger upp faktiskt.
