Syltrygg och slappröv är epitet som dyker upp i huvudet medan jag ser på den här filmen. Och så undrar jag om jag verkligen har prioriterat rätt här hemma.
Hur hittar man balansen mellan eget hantverk eller att ta till vara på saker och den här förbannade köphysterin, som i sin förlängning bara förpassar oss till arbeten i stället för att vara hemma och leva tillsammans?
Missa inte Landet som inte längre är för guds skull!
