Aldrig har jag väl varit så sporrad att odla egna bär och grönsaker som nu. Det hör liksom ihop med barn det där. Kanske beror det på mina egna barndomsminnen av mammas grönsaksland, kanske beror det på det klena utbudet av ekologiska svenska grönsaker i affären eller så beror det helt enkelt på uttrycket i Elins ansikte när hon drar upp en rädisa eller hittar en stor röd jordgubbe som hon kan mumsa i sig. Och mumsat har hon gjort den här sommaren.

I skrivandets stund har hon kalasat sig igenom våra egna jordgubbar, grannarnas vinbär, vildhallon, vilda krusbär, körsbär och för all del ganska många rädisor och sockerärtor också. För tillfället är det björnbär som bjuds på hundpromenaderna längs Tassebodavägen, men snart kommer mina sena jordgubbar.

Det är hur som helst inte så lätt att vara bär- och grönsaksodlare. Ny kunskap måste in i hjärnkontoret för det här året blev det klen utdelning av det mesta. Mest spännande är det att lära sig mer om hur olika grönsaker samverkar med varandra, mest nödvändigt är det att lära sig anlägga en bra kompost. Utan kompost – inget trädgårdsland. Det här året har jag fått ta till flytande gödning till slut för att försöka rädda någon skörd överhuvudtaget. Men nästa år … då jäklar!

Kompost nummer 1, flätad av hasseln jag skogade ner i våras. den är tänkt att förse odlingslådor och krukor med näringstillskott nästa år. Jag räknar kallt med att det ska räcka att vända ut alltsammans en gång till våren. Vi får se hur det går.

Kompost nummer 2, en kompostlimpa avsedd för pumpa. Jag hoppas innerligt att den ska gå att plantera direkt i till våren, men jag är lite osäker eftersom jag även lagt grässvål i den.

Kompost nr 3, under den svarta marktäckväven. Där blandar jag hästbajs, otjänligt hö och lite allt möjligt som jag misstänker kan ge bra och näringsrik jord så småningom. I förgrunden syns mina nygrävda djupsängar (det ska bli många fler) som även de ska täckas med något som går att vända ner till våren. Sådär håller man väl på tills det blir ganska höga och fulla av finfin matjord.

I år har jag grävt och vänt jorden ca 70 cm ner, rensat bort all sten, varvat med hästbajs och grönsaksgödsel samt planterat lite som jag tror ska hinna bli färdigt. Just nu har jag pyttesmå morötter, druvgurkor, rödbetor, mangold, dill, rädisor och så två land med olika asiatiska kålsorter som till och med ska vara lite frosttåliga.

De andra gröna tussarna som syns i bild är zucchini (gul och grön), vintersquash (butternut) och stora gula pumpor. Det kan hinna bli något som går att äta på dem, men jag har inga stora förhoppningar om det. Zucchinin kan man väl i och för sig äta hur liten som helst, även om det bär emot lite.

Något jag faktiskt klarar av att sköta är jordgubbar, så jag satsar stort inför nästa år eftersom Elin är så vansinnigt förtjust i dem. Det blir tre olika sorter som jag har samlat på mig och tagit sticklingar av. Det bör bli bär från midsommar till slutet av augusti nästa år. Här har jag bara grävt bort grässvålen, satt ut mina sticklingar tillsammans med grönsaksgödsel och nu håller jag på att täcka jorden med gräsklipp. De snälla grannarna har lånat ut sin uppsamlare till mig och med den på släp går åkgräsklipparen varm ute i hästhagarna.

Som synes, osedvanligt välansade hästhagar i Tasseboda 🙂

Där veden låg innan den blev uppsågad, klyvd och lagd till förvaring inne i logen har jag numera ett bärland. Nu hamnade där lite annat också, men till hösten ska det fyllas på med fler bärbuskar i stället. På det där staketet är det tänkt att mina två taggfria björnbärsbuskar ska klättra. Framför dem står det hallon (tidiga och sena) och till vänster har jag två svarta och en röd vinbär. Eventuellt sätter jag även lite vinbär som vindskydd i trädgårdslandet, förutom fläder och hassel som jag hade tänkt mig.

Salladen bor på altanen, nära köket.

Jordärtskockor och pepparrot står i krukor i väntan på sina egna djupsängar.

I lådorna har jag tomater och kryddor.

Längs stallet har jag grävt bort all jord runtom och fyllt upp med grus/sten i stället. Tanken var att få en hyfsat solig och skyddad plats till mina tomater, paprikor och chili, men det är nog ändå för kallt och jag tror inte att det blir något av det mesta. Om jag får som jag vill (och det brukar jag få 🙂 så blir det till nästa år i stället kanalplast på uterummet så att det kan fungera lite grand som ett växthus.

Luktärtorna trivs bra i mina egenflätade ställningar, men nästa år blir det rosenbönor i stället. De kan man ju äta också.

Krasse – ätbart och vackert. Tacksamt också.

Nu är bilderna inte de bästa eftersom jag inte orkade hämta den riktiga kameran, men nu är det malvor som syns i rabatten, framför lupinerna. Båda har jag frösått själv och de är väldigt tacksamma. Det blir repris på det nästa år.

Grädde har fått en liten sömntuta. De är vackra men ganska besvärliga, och man ska nog ha ganska många av dem för att få en fin effekt.

Nästa år – då smäller det! I vinter ska jag plugga på och leta fröer. Till våren ska komposten grävas ner och sedan är jag övertygad om att vi kommer att svämmas över av grönsaker och bär. Jag ska klara av att lära mig det här!