Jag har en ny teori angående Lillemans fång.

Egentligen började det med plufsiga och rinnande ögon. På sommaren. Jag köpte flugskydd som han omedelbart drog av sig igen och då gav jag upp och accepterade att han hade känsliga ögon. Men så började de rinna på vintern också. Då undrar man ju lite. Någon sa att det kunde ha med levern att göra, men jag hittade ingen sådan koppling på nätet.

Sedan fick han kraftig nacke som dessutom var alldeles hård. Hovslagaren varnade mig, han var för tjock och skulle snart få fång. Men jag tyckte inte att han var sådär väldigt fet och jag har hela tiden varit noga med att inte ge honom mycket kraftfoder, äpplen eller liknande. Dessutom går han ju här som sällskap och det är ju väldigt tråkigt att ha alla hästar i olika hagar utan sällskap av varandra. Jag skakade av mig varningarna.

Men så fick han fång i alla fall. Ingenting kan komma emellan Lilleman och mat, så vi fick bygga nya staket med plank och tre rader elband för att hålla honom på begränsat utrymme. Jag började ge honom preparat för att hålla tarmarna i trim och det hela fungerade utmärkt till att börja med. Han kunde fortfarande gå tillsammans med Tullan höst, vinter och vår och äta så mycket hö han ville.

Däremot så började han kissa mycket. Jag märkte att det blev ohyggligt blött i boxen (han står ju inne en del året runt för att inte få i sig för mycket gräs) och tankarna gick till diabetes. Eftersom han för övrigt var pigg och glad blev jag inte riktigt färdig att gå vidare med den tanken. Jag mockade på och plockade bort hans saltsten. Någonstans hade jag läst att hästar med fång inte skulle ha fri tillgång till salt. Han åt ju mycket salt när maten tog slut. Kanske drack han överdrivet mycket pga den höga saltkonsumtionen?

Nu verkar det dock som om han får fångkänningar av helt oförklarliga orsaker och dessutom svettas han mer än han vanligen brukar göra på vintern (han har tjock vinterpäls och våra vintrar brukar ju inte vara sådär väldigt kalla). Ungefär samtidigt som jag läste på Saras blogg att en av hennes hästar hade fått diagnosen Cushings syndrom började han falla ur och kännas gammal och trött. Då trillade polletten ner hos mig. Min bild av en häst med Cushings är att den är gammal och har lockig päls som den har svårt att fälla. Efter intensivt googlande har jag lärt mig att det inte behöver vara så, åtminstone inte inledningsvis.

Jag har läst allt jag har kommit över och dessutom hängt på EquineCushings · Equine Cushings and Insulin Resistance ett tag nu. Tågordningen har nog varit ungefär så här:

– Cushings syndrom, ger förhöjda kortisolnivåer som i sin tur ger problem med blodsockerkontrollen och orsakar …

– EMS (den styva nacken). När blodsockerkontrollen blir sämre och sämre har hästen i princip diabetes typ 2 och det hela orsakar …

– Fång

Inledningsvis kompletterade jag hans mag/tarmpreparat med djävulsklo (den flytande varianten). Denna kombination har han fått tidigare. Jag har stenkoll på hans fötter och han har aldrig fått så ont i dem att jag har behövt behandla på något annat sätt. Jag raspar ner trakterna och kortar tån varje vecka för att hålla en bra vinkel på hoven. Verkning enbart var 6-8:e vecka har aldrig varit något alternativ i hans fall eftersom fötterna är stenhårda och inte slits någonting i hagarna. Trakterna blir höga och trånga på nolltid och så var det även innan han fick fång.

Jag försöker att inte ändra för mycket på en gång, för att kunna se vad som fungerar eller ej. Han har fått MSM i ett par veckor nu. I teorin hjälper det till med både insulinproduktion och blodsockerkontroll. Hur det fungerar i verkligheten vet jag ju inte eftersom jag inte har testat hans blodsocker, men ögonen slutade i alla fall att rinna på bara ett par dagar. Lite extra magnesium har han fått i ett par dagar. Det verkar som om många hästar med Cushings visar sig ha brist på magnesium vid blodprov. Han känns lite piggare och gladare, till och med så pass att han tog en liten galopprunda i hagen i går.

I dag ska jag försöka smyga in lite mineraler och vitaminer i kosten igen, något jag slutade helt med eftersom det verkade som om han fick fångkänningar av det. Dessutom tänker jag toppa upp med extra zink eftersom det hämmar kortisolproduktionen. Om man tänker sig att han får i sig dagsbehovet om ca 150 mg av sitt hö och att en normal mineralgiva innehåller ungefär lika mycket till, finns det ändå ett ganska rejält utrymme kvar innan halterna blir direkt giftiga (kring 5000 mg).

Efter mycket möda hittade jag Hormonise och fick hjälp av goda vänner att beställa det från England. Jag tog en dunk NoBute också, premiumvarianten. Förhoppningsvis kommer det i nästa vecka, förhoppningsvis hjälper det till att tygla hormonerna och förhoppningsvis kan jag med denna cocktail slippa Prascend ett tag till. Jag ger det en månad eller två. Håll tummarna för oss!