Snart sex veckor med influensa, visserligen med varierande intensitet, men ändå helt ofattbart jobbigt. Just nu har hostan kommit tillbaka vilket innbär att det nästan inte blir någon sömn alls. Jag kan inte tänka klart längre. Ingenting fungerar i hjärnkontoret och jag är precis hur gnällig som helst.
Impectakatalogen ligger och dammar i en hörna. Inte ett frö är beställt. När solen tittar fram längtar varenda cell i hela kroppen efter att grabba tag i närmsta sekatör och angripa buskarna. Tapetrullar, mjukfog, spackel och sandpapper ligger exakt så som jag la ner dem när jag blev sjuk i början av februari. Jag ligger i soffan.
Dessutom smittar jag ner Elin hela tiden. Den stackars ungen har snorat sig igenom lite halvhjärtat 2-årskalasande i helgen för att sedan övergå till att hosta nätterna igenom med sin mor.
Jättefina presenter och mycket skoj blev det för Elin och jag hoppas att hon är nöjd även om jag inte riktigt orkade laga mat till alla eller ens duka fram finservisen.
