Såg ett halvt avsnitt av Jesu öden och äventyr på TV4 Fakta idag. Fastnade eftersom det handlade om hälso- och sjukvård på den tiden.
Det diskuterades kring hur Jesus botade sjuka. Det verkar ha varit handpåläggning (healing?), exorcism och placeboeffekt. Om det nu inte var Gud förstås, men det tror jag knappt. Gud verkade mest ställa till det, och så fick Jesus ställa allt till rätta igen. Eller så var det människor som trodde att de pratade med Gud som ställde till det. Jag vet inte vad man ska tro.
Hur som helst så var det ju lite knapphändiga uppgifter kring botandet av sjuka. Bibeln verkar ju till stor del bestå av vandringssägner som inte skrivits ner förrän ganska lång tid efter det att händelserna verkligen ägde rum. De intressanta bitarna har fallit bort till förmån för de mer spektakulära.
En sak som var hyfsat enkel att förstå var att Moses hade pratat med Gud angående sin sjuka syster Maria. Gud sa då till honom att hon skulle isoleras utanför byn. Ingen fick röra henne. Det kan ju inte ha hjälpt henne precis. Jesus gjorde tvärtom. Han rörde vid de sjuka och tog hem dem så att de fick mat. Enkelt att förstå att de blev friskare på det sättet.
Bristande hygien verkar ha ställt till mycket elände på den tiden, i kombination med att många människor samlades på ett ställe (städer). Till exempel hade de vid utgrävningar funnit att hälften av stadsborna levde till 18 års ålder, och ingen blev mer än 50. Det som tog kål på dem var förmodligen den tidens rövspade.
Det var nämligen inte så förfinat att man hade sin egen rövspade på den offentliga toaletten. Man hade i stället en svamp fästad på en pinne och denna stod i en bytta med vatten. När man då tvättade ändalykten med denna anordning spred man bakterier, virus och parasiter så det stod härliga till. De dog alltså av mask och exempelvis skabb.
Ju mer religiösa de var desto kortare tid levde de, paradoxalt nog. Här ställde Gud till det igen. Munkarna i ett kloster visade sig alla ha avlidit före 35 års ålder. Orsaken till det tros vara att de alla badade i en konstgjord bassäng för att rena sig innan de skulle be. Två gånger per dag doppade alla sig i den här mask- och bakteriehärden, som bara fylldes en gång per år. Det var nämligen ökenlandskap där klostret låg, men det regnade ett par veckor per år i någon sorts regnperiod.
Vad kan man då lära sig av det här? Tja, man kanske inte ska förkasta healing? Man ska definitivt vara noga med hygienen, och inte vistas på överbefolkade platser när det blir sjukdomsutbrott. Jag tror även stenhårt på att undvika import av resistenta bakterier och sjukdomar vi inte har motståndskraft mot utomlandsifrån. Tror inte riktigt att vi är konstruerade för att färdas så stora avstånd som vi gör idag och shocka immunsystemet med bakterier och virus det aldrig har träffat på tidigare.
