Efter en jobbig jul då Nicke kissade blod i två dagar och sedan övergick till att skvätta var omkring sig, for vi iväg till Ina igen i måndags. Han har svarat bra på hennes behandling och hältan i frambenet (han sträckte sig på något sätt när han var vinglig och förlamad i bakdelen) håller sig borta om det inte är för långt mellan gångerna. Men vi var alla överens om att något är jävligt fel i grund och botten. Något som åstadkommer alla de här problemen.
Ina ville ha det till prostataproblem, vilket i och för sig stämde in på nästan alla symptom. Vi funderade på om det möjligen kunde vara urinsten. Hur som helst så kunde det inte vara prostatan eftersom den blivit undersökt varje gång vi varit på djursjukhuset. Redan 091108 står det i journalen “ej stor el öm prostata” och när vi var inne 091126 kände de på prostatan igen för säkerhets skull, utan anmärkning. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till djursjukhuset för en ultraljudsundersökning.
På tisdagen for vi så tillbaka till Hässleholm. Veterinären som tjänstgjorde för dagen var ny för oss. Vi blev väldigt förvånade (och förbannade) när hon ganska omgående konstaterade att det förmodligen handlade om prostatan och dessutom förklarade att Nicke är alldeles för stor för att undersöka genom att sticka in ett finger i baken. Hon gjorde ett försök, men konstaterade att man helt enkelt inte når prostatan den vägen på honom. Men hon kunde se på röntgenbilderna från 091108 att det inte stod rätt till med prostatan. En ultraljudsundersökning bokades in några timmar senare.
Ultraljudet visade på förstorad prostata med cystor både i och omkring den.
“UL prostata genomsatt av multipla cystor av fl cm storlek, prostata 5,4×7,3×4,7 cm, sannolikt paraprostatisk cysta mellan prostata och u-blåsa som verkar förhindra utflöde från u-blåsan, 3,7×4,9 cm i storlek. U-blåsans vägg normal men innehåll kraftigt allmänt ökad ekogenicitet, inga tecken på uroliter.”
Hon rekommenderade kemisk kastrering direkt och sedan riktig kastrering samt operation av den stora cystan omkring prostatan, vilket är inbokat till mitten av januari. Dessutom tog hon bakterieprov på urinen så att vi kan få rätt antibiotika. Detta svar kommer på måndag.
Eftersom vi inte visste någonting om kemisk kastrering, var helt chockade och förtroendet vid det här laget låg någonstans kring permafrost på skalan var vi tvungna att åka hem och fundera på saken. Jag googlade flitigt, men kunde inte hitta någon information av värde angående hormonsprutor och eventuella biverkningar. Efter många och långa diskussioner bestämde vi oss för att försöka lita på den senaste veterinären och åkte dit i onsdags igen för att Nicke skulle få sprutan. Tiden får utvisa om vi valde rätt.
