Nackhåren reser sig. En tanke har slagit rot och vill inte ge med sig – tänk om det finns stånds i mitt hö!
“Förgiftning leder nästan till 100% till döden, eftersom giftet förökar sig inne i hästens kropp och angriper levern. Det finns hästar som har klarat sig tack vare intensiv behandling och ett snabbt ingripande. Ett mycket typiskt symtom är att hästen vacklar omkring som om den vore drogad, pressar huvudet mot väggen eller trycker det mot marken samt att den tappar aptiten. Det kan även förekomma att sjukdomsförloppet gått så snabbt att hästen hittas död i hagen.” Läs hela artikeln här.
Jag kan berätta att när Jullan var dräktig, vintern 2005/2006, skrämde hon slag på mig en fredagkväll vid 23-tiden när jag kom ut för att ge sista målet mat och titta till dem lite. Hon raglade runt, ramlade okontrollerat i backen två gånger, stångade pannan i väggen på ligghallen och försökte tugga och svälja en stor pinne (förmodligen för att hon i sitt förvirrade tillstånd trodde att det var hö). Jag har väl aldrig sprungit så fort som jag gjorde in till telefonen för att ringa jourhavande veterinär!
Veterinären kunde inte hitta något fel på henne, men jag vågade inte ha kvar henne hemma så vi ringde efter djurambulans som transporterade oss båda till Helsingborg mitt i natten. Där fick hon stanna till söndag kväll, men symptomen återkom aldrig och det var ingen som hade någon teori om vad som kunde ha varit fel. Min tanke var att hon kanske hade blivit sparkad på halsen och fått en utgjutning som klämt nerverna på något sätt, men det kändes långsökt eftersom damerna som gick tillsammans inte precis sparkade på varandra.
Så här i efterhand, särskilt när jag läser ovanstående text, vet jag vad jag hade krävt för provtagning. Kanske kan de få akuta symptom, om de bara har ätit lite grand vid ett enda tillfälle, som sedan ger med sig igen. Och om hon har klarat sig en gång, hur stor är då sannolikheten för att jag har likadan tur nästa gång?
Förra vintern hade jag möjlighet att köpa jättefint hö av en man som har koll på det här med stånds. Tanken var att jag skulle få köpa av honom det här året också, men det satte torkan P för. Nu blir det nog till att ringa runt och eventuellt åka och titta på markerna som årets inköp av hö kommer ifrån. Jag har ju lagt ut information på hemsidan om stånds, och vi har själva hittat växten i våra hagar (och dragit upp den naturligtvis), men det här med kunskapen hos de som levererar hö har jag ju inte behövt oroa mig för tidigare. Ett snabbt telefonsamtal till mannen som sålt rundbalarna jag köpt hittills bekräftade min misstanke om att alla kanske inte har fått den här informationen till livs.
Mer info: Wikipedia, Den virtuella floran
