Det har varit en krävande vecka här i Tasseboda. I tisdags morse hittade jag en liten tulla med kolik när jag kom ut i stallet. Full panik! Jag kastade mig på telefonen och väckte veterinären. Vid 8-tiden hade hon fått smärtstillande och mådde lite bättre. Vi fick rådet att avvakta 1,5 timme – om det inte hade släppt då var det Helsingborg som gällde.
Vid 10-tiden hade medicinen släppt, men hon krafsade fortfarande lite och ville inte stå på benen. Då ringde jag Djurambulansen i Skåne och kavalleriet (=Bella) för hjälp med lastning. Som tur var släppte koliken innan de kom fram vid 11.30. De otroligt trevliga och hjälpsamma människorna på Djurambulansen kollade upp henne noga och stannade en stund. Därefter kändes det någorlunda tryggt att ta beslutet om att inte skicka henne till Helsingborg för säkerhets skull. Detta mest på grund av att hon ju aldrig vare sig blivit lastad eller varit av gårdsplanen.
Men, den stående rekommendationen från Djurambulansen är annars att åka medan de är någorlunda bra, innan det är för sent. Tydligen går kolik ofta i vågor, så det är alltså viktigt att komma iväg medan tid är och inte vänta även om det verkar vara på väg att gå över.
Vi är så glada och tacksamma att vi har vår lilla Merci kvar och för all hjälp och stöd vi fick i tisdags. Särskilt tack till Bella som stannade hos mig hela eftermiddagen. Resten av veckan har vi ägnat oss åt punktinsatser för att undvika fler kolikanfall samt åt nattlig passning enligt rullande schema. Minst en gång i timmen får hon tillsyn. Vi har dessutom ovärderlig hjälp av grannen Anneli som fungerar lite som en webbkamera när jag är på jobbet.
Det första jag gjorde var att skicka in en Kolla masken. Jag måste säga att jag blev väldigt imponerad av den snabba och fina servicen jag fick därifrån. En bra produkt och mycket hjälpsam och trevlig personal. Jag ska faktiskt komplettera mitt sortiment med deras förträffliga låda. Maila om ni vill beställa (jag återkommer med prisuppgifter). Lilla Tullan hade inte en enda av de vanligaste maskarna, men bandmaskägg hittade de några stycken av. Avmaskningsmedel är beställt till hela gänget.
Sedan tog jag hem loppfrö (350 kr för 5 kg om ni vill beställa) för att rensa ut eventuell grus ur tarmarna. Nu tror jag nog inte att hon har så mycket grus där eftersom de har ganska god plats i hagen, men jag har observerat att de ibland står och äter rötter av någon anledning. Det ser nästan ut som om vildsvinen har varit och hälsat på, fast på en väldigt liten yta och bara på vissa ställen. Jag vet inte om det är särskilda rötter de är på jakt efter.
Den sista åtgärden var att beställa Surelyte (elektrolyter, 298 kr för 2 kg) för att få dem att dricka bättre. De har saltstenar, men de är otroligt dåliga på att dricka vatten. Särskilt när det blir så här blött och regnigt. Det spelar ingen roll hur jag gör, de dricker inte ändå. Nu är det ju så att deras törst till största delen styrs av koncentrationen av salt i kroppen, så jag hoppas på att få igång dem genom att spetsa maten med elektrolyter.
Lilla Tullans min, när hon försöker äta upp all salt mat med massor av loppfrö, är obetalbar! Hela munnen liksom skrynklar ihop sig, men hon kämpar tappert. Är inte särskilt knusslig med maten utan äter det mesta med god aptit. Men, hon ser ut lite som om hon just bitit i en citron. Och så tittar hon förvånat på mig.
