Ingen sol i sikte. De här milda vintrarna är jobbiga att hantera. Till och med hästarna vill gå i ide.
Jag tar in dem på nätterna när det är så här blött och lerigt (annars sover de gärna i ligghallen). På helgerna är det väl okej, men i måndags morse trodde inte Lilla Tullan att jag var riktigt klok när jag skulle ta ut henne. Becksvart och småregn – aldrig i livet, sa hon. Jag stannar här i boxen hela dagen.
Trots att jag hade fått ut de andra två vägrade hon att ta ett enda steg utanför boxdörren. Det hela slutade med att jag fick hämta Lasse så att han kunde hålla henne medan jag puttade henne med en kvast i rumpan hela vägen till hagen. I snigelfart. Vad skulle man inte ge för att ha någon som filmar i sådana ögonblick!
Under hösten och vintern har jag köpt på mig en massa böcker. Det är ju så billigt med böcker nu, så när jag ser något intressant kan jag inte behärska mig. Jag kan säga att det är betydligt enklare att köpa böcker än att hinna med att läsa dem, oavsett hur spännande de är.
Jag har börjat bläddra lite i den här:
Visserligen har jag för mig att jag köpte filmen för något år sedan, men boken är också bra. Det som slog mig direkt – och som jag blev väldigt glad över – var att alla hästarna på bilderna är i gott hull alt. är väldigt välmusklade. Inga magra, omusklade streck i sikte för en gångs skull. Jag tror att det är ett medvetet val han har gjort, Anders Eriksson.
Om ni vill köpa boken heter den alltså Hästens arbete i töm, och den är skriven av Anders Eriksson,
