Så står det på vykortet jag fick från Flyinge. Det handlar om 3-årstestet, och de undrar om jag har en bra 3-åring i stallet.

När Jullan blev tre åkte jag faktiskt iväg för att visa henne. Då hette det 3-årsvisning. Nu heter det 3-årstest. Skillnaden är att nuförtiden ska de även löshoppa och ridas. 1994 räckte det med att visa dem för hand.

Jag longerade, putsade och sprang med henne. (Det går fortfarande knappt att borsta manen efter allt ryckande den våren). Hästtransport hade jag ingen, och förmodligen inte någon bil som kunde dra heller. Jag fick helt enkelt träna hemma i gräshagen. En väninna var inbokad för att springa med henne på visningen. Jag koncentrerade mig på att överleva nervositeten.

Jullan uppförde sig utmärkt, men hon var lite chockad över resan dit, mängden av hästar och att befinna sig i ett ridhus. 99877, 40 poäng och diplom blev det. 4:e generationen diplomsto (fast hennes mor, Fenella, blev elitpremierad på ålderns höst). Årgången var nog lite svag eftersom det bara blev två diplomsto, och båda fick 40 poäng. Jag var lite nervös där ett tag, rädd för att bli uttagen till Elmia, men det andra stoet hade bättre gångarter och segrade därför över Jullan. Hon gick knappt att hantera, men hon rörde sig flott. Jag var lättad, för jag hade i alla fall inte kunnat ta mig till riksfinalen.

Visst var det kul att få diplom, rosett och en buckla med sig hem. Men jag tror ändå inte att Tullan har vad som krävs för att få 40 poäng. Hon passar mig alldeles utmärkt, men vi är flera mil ifrån t.ex. förra årets vinnare av Kungakannan – My Princess.

Alldeles oavsett vilket så har det faktiskt aldrig känts aktuellt att utsätta henne för ett 3-årstest. Det deklarerade jag redan innan hon föddes. Mycket på grund av att jag är överbeskyddande, det erkänner jag. Men sedan är hon mitt uppe i tandfällningen med allt vad det innebär. Och så är hon ju faktiskt bara en tonåring fortfarande.

Häromdagen när vi skulle gå över till betet försökte jag sticka till henne en mineralkaramell på vägen. Hon kunde inte för sitt liv både gå och ta karamellen ur min hand samtidigt. Det gick liksom inte. Hon missade hela handen. På den nivån är simultankapaciteten just nu, och då känns det ju inte rätt att härja med sådana övningar som löshoppning och ridprov på främmande mark.

Nej, vi stannar hemma. För mig får tiden utvisa om hon är klass 1 eller ej. Om hon är snäll och trevlig att rida och håller sig frisk så räcker det alldeles utmärkt. Lite synd att vi sabbar For Feelings resultat bara.