Plutten och jag har suttit på altanen och njutit av soluppgången. Bläddrade lite i Kvällsposten och hittade en artikel om Cathrine Schück, matskribent och kostrådgivare, som blev av med sina besvärliga svampinfektioner när hon la om kosten lite.

Ta semester från svampen

Inget nytt, men det känns positivt att de skriver om det i tidningarna. Men varför fegar reportrarna ur hela tiden? Cathrine säger så här:

“Under flera år åt hon medicin och träffade läkare men blev aldrig kvitt sina besvär. Att hennes kost var boven i dramat var det ingen läkare som berättade.

När hon för åtta år sedan läst böcker och sökt hjälp utanför den traditionella medicinen började hon med en kolhydratreduktion för att svälta ut svampen. Det tog tre månader men sedan blev jag fri.”

Varför måste de då spränga in uttalanden från Eva Rylander, överläkare vid Danderyds Universitetssjukhus, i texten?

Dessutom säger Cathrine att hon “slutade med jästprodukter och kolhydrater” (LCHF ?) men under bilden, som är stort uppslagen i tidningen, väljer man att skriva att hon slopade socker och snabba kolhydrater (GI).

För att sedan helgardera sig har man i papperstidningen lagt Läkarens bästa råd i svampkampen stort bredvid hela artikeln. Där står det att överläkare Eva Rylander rekommenderar att man ska sluta stressa, gå till läkare för att få diagnos och att man absolut inte ska medicinera själv. Man ska “få tabletter utskrivet av läkare, efter en rätt diagnos är ställd”.

Cathrine ställer upp i tidningen för att hjälpa kvinnor med svampinfektion. Hon säger att vi måste ta tag i det här själva och göra något åt orsaken till problemet, samt rekommenderar en LCHF-liknande kost som gjort henne helt besvärsfri utan medicinering.

Kvällsposten förvandlar kostråden till GI, som innehåller mycket kolhydrater ändå och kanske inte alls hjälper om man har väldigt besvärliga svampinfektioner. Lite som att skriva ut fel sorts medicin.

Och som avslutningskläm en lång rad punkter från överläkaren, som skickar alla läsare direkt tillbaka till stadiet där man inte har något ansvar själv, där det inte spelar någon roll vad man äter eller inte äter, där man bara ska springa till doktorn och få piller eftersom inget annat hjälper.

Jag tycker att det hade räckt med artikeln om Cathrine Schück. Hon har ju löst problemet – det var ju därför reportaget kom till från första början. Varför inte skriva lite mer om vad hon faktiskt äter och inte äter, i stället för att lägga allt krut på att helgardera sig åt alla håll?