Jag har fått för mig att Nicke och jag behöver lite kvalitetstid tillsammans, bara han och jag. Av den anledningen anmälde jag oss till en lydnadskurs. Första lektionen gick av stapeln i tisdags. Det gick väl sådär kan jag säga … Minst sagt!
Nicke, som inte sett någon annan hund än Betsy på 5-6 år, blåste upp sig så att han nästan ramlade omkull. Jag var nog den sämsta hundföraren som någonsin skådadts. Helt paralyserad. Det tog så mycket koncentration bara att hålla i kopplet och gå rakt fram att jag inte hade den blekaste aning om var Nicke fanns någonstans.
Ja, det var en sorglig dag. Kursledaren och jag var överens om att vi nog gjorde bäst i att hoppa av utbildningen. Vi får väl helt enkelt ta lite tid tillsammans för oss själva.
Men vad ska vi då göra? Trickträning kanske? Han har en viss fallenhet för det, och tanken med det hela var ju att vi skulle göra något roligt. Något vi är bra på. Han kan t.ex.
Hämta näsduk till damen som nyser, som en sann gentleman.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Spela död, om han av någon anledning blir skjuten (någon säger pang och pekar med fingret)
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Skaka nekande på huvudet om någon frågar “E du en kise” (på bred, sydskånsk dialekt).
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Frågan är vad vi ska lära oss nu!?
Om det här ska ha samma effekt som en lydnadskurs så måste vi ju ha lite press på oss. Om ni tipsar om något bra trick, så övar Nicke och jag. Redovisning av resultatet sker här på bloggen helgen efter. Shoot!
