I går kväll hade vi mobiliserat våra sista krafter, jag hade städat och Lasse fixade middagen. Det skulle bli en överraskningsmiddag med godsaker han plockat upp på vägen hem. Maten var upplagd och serverad, han skulle bara hämta något i köket och ropa på mig. Betsy hann före.
Godbiten hon valde ut att knycka var en skiva av den här.
Ädelost av färsk svensk ekologisk mjölk från Wanås gods, innehållande Penicillum roqueforti.
Efter en halv burk salt kunde vi konstatera att det inte är något bra trick för att få hundar att kräkas. Vi ringde Hässleholms djursjukhus, Helsingborgs djursjukhus och slutligen Giftinformationscentralen (på inrådan av Helsingborg) för att försöka klura ut hur stor mängd som orsakar nervskador på en hund i 42 kg klassen. Jag vägde en likadan bit och visste alltså att hon hade ätit 20 g ost. Svaret vi fick där var att det inte är giftigt för människor. Tjenare!
Då ringde jag Distriktsveterinärerna och jourhavande var bussig nog att köra i ilfart till kliniken. Betsy fick en spruta med något som jag har glömt namnet på (och hoppas att det inte är farligt) och upp kom osten. Som tur var får man väl säga, för det hade nog gått 45 minuter vid det laget.
Stackars lilla Betsy Boop – vad du skrämde oss, lilla tös. Gör aldrig om det där!
Nu ska Betsy och jag gå och vila oss i soffan en stund (för det behövs idag kan jag säga) innan Cecar Millan börjar. Jag antar att vi både får hålla i stolen och gå och vila oss när räkningen kommer också …
