Funderingar

Det blåser kalla vindar kring allas vår Annika. Hon säger massor av saker som man inte får säga, precis som vanligt. Hon har fört debatten framåt och satt ljus på flera andra LCHF-förespråkare, men nu känns det nästan som om de har blivit för fina för henne. De tar avstånd från hennes orädda sätt att vara. Visst, ibland blir det kanske inte alltid helt rätt, men utan hennes person undrar jag om t.ex. vi hade hittat LCHF.

Häromdagen kunde vi läsa att fettdoktorn får sparken i Aftonbladet. Anledningen var bland annat att hon uttalat sig negativt om mammografi. I går kunde man läsa följande i Läkartidningen.

“Mammografiscreening har inte hållit vad den lovat. Därför bör dess berättigande omprövas. Vi vill alla minska antalet kvinnor som får bröstcancer och som dör av bröstcancer, men paradoxalt nog är den bästa metoden att uppnå det första av de två målen att avstå från screening eftersom screening ökar antalet kvinnor med bröstcancer markant.”

Som sagt, vi får väl se … Jag tänker på vad Jan Guillou sa i en artikel i tidningen Chef.

“Det finns en styrka i att vara konsekvent. Det handlar om personlig moral. Att inte vara botgörare, att inte be om ursäkt. Den som inte radikaliserades 1968 måste ha varit en empati-, hjärt- och fantasilös figur. De som hoppade av på vägen har gjort bot. Vi andra blev rika och berömda.”

Jag hoppas av hela mitt hjärta att Annika blir rik och berömd. Det har hon förtjänat, så mycket spott och spe hon har fått tåla i den här debatten.

Snart dags för morgonens stalltjänstgöring. Medan jag satt här och laddade upp med X antal kaffekoppar greps jag av en stark längtan efter lilla Betsy Boop, trots att hon låg bara en meter ifrån mig. Var helt enkelt tvungen att lägga mig på golvet och kramas lite med henne, mitt lilla kärleksgryn!

Se här, så förstår ni varför.

Hon är ju så söt! Allra gulligast är hennes virvlar i nacken.

Oj, vad jag älskar min lilla tös!

När Lasse får se det här inlägget kommer han att säga att jag måste ta min medicin …

Har varit uppe en stund och brottats med försäkringar som förfaller i månadsskiftet, bland annat Lilla Gummans. Det retar mig alldeles oerhört att man betalar en massa pengar för att ha skydd när djuren blir äldre och mera sannolikt kommer att drabbas av krämpor. Tror man. För varje gång jag får brev om årsförnyelse på de äldre djurens försäkringar så är villkoren ändrade, och när man tittar efter lite närmre så är de i princip inte värda någonting alls.

Om det händer något med Lilla Gumman nu som gör att hon behöver veterinärvård för 10.000 kr så får jag själv stå för 1.100 kr självrisk samt 2.225 kr rörlig självrisk. Har jag tur får jag ut 6.675 kr. Om kostnaden överstiger 10.000, vilket det ju lätt kan göra om något allvarligt händer, så får jag stå för det själv. Detta trots att jag är väldigt om mig och kring mig vad gäller djurens försäkringar, och alldeles säkert har tecknat en väldigt komplett försäkring från början. Nu har jag helt plötsligt den sämsta, och allting av värde är flyttat till tilläggsförsäkringar. Dessutom har försäkringsbeloppet sänkts avsevärt bara för att hon är gammal.

De kan ju göra som de vill också, väl medvetna om att det inte finns ett enda bolag som vill teckna en ny försäkring på min gamla katt om jag skulle härskna till och vilja flytta försäkringen.

I brevet som följer med försäkringsbrevet kan jag utläsa att om jag öppnar plånboken lite mer så är det möjligt att få ut 20.000 på veterinärvården. Det står dock ingenting om vad det kostar. Skickade därför detta brev till ett ombud. Ska bli spännande att se vad hon svarar. Eventuellt skiter jag i alltsammans och startar någon slags fond i stället.

“Hej!

Ändringar i villkoren, igen. Jag gick in på hemsidan, men orkar inte riktigt läsa igenom villkoren och ber därför om hjälp.

Det står att jag numera har Lilla Gumman försäkrad till 10.000 kr veterinärvård med en självrisk på 1.100 kr + 25%. Det är inte mycket man får för pengarna och jag vet faktiskt inte riktigt varför jag ska betala försäkring för henne längre. Det känns som om jag lika gärna kunde ta ut pengar på kreditkortet och ta den räntan om det nu skulle hända något med min gamla innekatt som går att åtgärda.

Du får gärna överbevisa mig. Vad kostar det att få upp ersättningen så att det är lönt att ha en försäkring? Har för närvarande en årspremie på 703 kr, och redan nu räcker det ju om hon håller sig frisk ett par år till för att jag ska ha betalt lika mycket som jag kan få ut på försäkringen.

Extra trist är det ju att jag har betalat försäkring i ganska många år för att ha ett skydd när hon blir gammal, bara för att upptäcka att jag när den tiden kommer i stort sett inte får någon ekonomisk hjälp längre.

Försäkringen förfaller i månadsskiftet så jag är tacksam för snabbt svar.

Med vänliga hälsningar,
Karin Klevenstål”