Ibland önskar jag att jag kunde låna ut vovvarna ett par veckor.

“Cesar Millan är för hård. Han vill ha kontroll till hundra procent över sina hundar. Han ser på hundar som Jan Björklund ser på skolelever. Bara det tandgrepp, där fingrarna härmar en hunds klor, som Millan rekommenderar skrämmer mig från vettet. Hans strypsnara ska vi inte tala om.”

Släpp kopplet!

Drevet går i hundsverige mot Cesar Millan. Varför? undrar jag. Han är ju fantastisk!

Visst, Victoria Stilwells metoder kanske passar gemene man bättre. Jag kan hålla med om att det krävs viss känsla och kunskap för att hantera sina hundar som Cesar Millan gör. För den sakens skull har han ju inte fel. När han tar sig an en stark, svår, feluppfostrad hund är det ju som poesi. Tänk om alla människor kunde hantera sig själv så som Cesar gör!

Man borde kanske dela upp hundägarna i två kategorier. De som är duktiga och har lyckats med sin hunduppfostran/de som har en välbalanserad hund som klarat sig trots undermålig hantering. Sedan har vi nästa grupp, nämligen de som har misslyckats med sin uppfostran/de som har veka och besvärliga hundar. Jag erkänner villigt att vi hamnar i den senare gruppen. Det är nämligen därför vi älskar Mr Millan.

Nicke har dragit ringarna avlånga i specialbeställda, extratjocka metallstrypkedjor när han har gjort utfall mot andra hundar på bevakningshundkursen (då var man nämligen tvungen att kedja fast hundarna i träd mellan patrullstigarna, observera att det inte var något eget påhitt utan arrangerat av brukshundklubben). Han blir inte “skrämd från vettet” av en liten nylonsnara om halsen – den som Cesar håller mellan två fingrar när han promenerar. Dessutom vet ju var och en som har hästar att den där nylonsnaran borde vara det mest effektiva sättet att garantera sig om en mild hantering. Vem har inte blivit skinnflådd i händerna av ett nylongrimskaft någon gång!?

Vi har misslyckats med många saker i vår hunduppfostran. Så är det, det finns inga ursäkter. Men vi har sökt hjälp. Hela tiden. Det har bara inte funnits någon Cesar att tillgå. Man kan inte älska alla hundar till lydnad. Man kan inte muta alla hundar till lydnad med Frolic heller. Det vi har lärt oss i och med Cesar är att man inte kan skälla dem till lydnad heller, utan att det finns en annan väg att gå. The calm and assertive way. Det hade bara varit oerhört mycket lättare med en instruktör som hjälpte en på vägen. Tyvärr finns det, vad jag vet, inte någon att tillgå här i Sverige.