I går eftermiddag smet jag från alla sysslor för att roa mig i stället. Jag har ju trånat ganska länge efter min drömsadel som jag hittade på nätet, men jag är för snål för att göra en sådan investering bara på känsla.
Svärfar hakade på, och tillsammans for vi iväg till Örkelljunga för att uppleva sadeln i verkligheten. Rara Helen Thoresen (Soft Saddles), och hennes lika trevlige make, inspekterade mina medhavda foton av Tullans ardennerrygg och guidade mig genom alla modellerna.
Dagen till ära hade jag mina sprillans nya ridbyxor på mig (de har legat till sig i cirka ett år nu), och premiärturen gick alltså uppflugen på en bock i Helens vardagsrum. Svärfar tyckte att det var en väldigt snäll och rar häst och rekommenderade att jag skulle skaffa en sådan som komplement, om jag nu aldrig kommer upp på Tullan dvs.
Det var som jag trodde – SENSATION Ride Hybrid är helt fantastisk! G3 med G4 sits (om jag minns rätt) var banne mig inte dum den heller, men en Hybrid ska det bli. Efter att ha provsuttit både en helt ny sadel och Helens egen väl inridna, vågar jag påstå att jag kommer att avvakta med ridningen tills det har flyttat in en Hybrid i min sadelkammare. Något annat känns fel. Då får hon gå som ögonfröjd i stället.
Vi hade spanat in lite utflyktsmål på vägen till Soft Saddles, men när vi väl skulle hem var vi så trötta att ett matstopp var det enda som lockade. Efter lite irrande hit och dit hittade vi äntligen restaurangen vi hade sett.
Skåneportens Fisk & Vilt – when in Örkelljunga, missa inte denna restaurang/butik. Jag beställde en räkmacka (ägg, räkor, kräftor, lax i olika former och minst två olika sorters sås) och trots att jag ju inte äter brödet blev jag så mätt att jag fick dela med mig till pappa Lars. Jag är mätt fortfarande, och imponerad. Eftersom jag äter som en skogshuggare har jag aldrig, och då menar jag aldrig, varit med om att jag har blivit mätt på en restaurang. Gott var det också!
Den här hängde inne i matsalen. Hade gärna tagit med dem hem.
