Nu har vår förste häst-, hund-, katt- och barnskötare farit hem efter åtminstone tre veckors trogen tjänstgöring natt som dag. Vi känner pressen. Men djuren får väl helt enkelt vänja sig vid en lägre standard tills hon kommer tillbaka. Och vi får vänja oss vid att bara ha varandra som avlastning.

Tack för all hjälp, mormor. Det hade banne mig inte gått utan dig!

Efter mycket stallage kring amningen har vi hittat en tillfällig modell så att lilla pluttan åtminstone får i sig så mycket mat hon behöver. Äntligen får vi lite möjlighet att njuta av föräldraskapet och göra lite sådana saker som man verkligen vill göra. Ta foto till exempel.

Hon är så söt när hon sover …

Så här hittade vi henne under täcket i morse. Det är en märklig unge – hon ler (när hon sover), lyfter upp huvudet själv och vänder sig som ingenting. Jag trodde inte att de kunde göra sådana saker så tidigt.

För övrigt är hon världens sötaste lilla barn. Man blir lika häpen varje dag över att hon är vår och att ingen kommer och tar tillbaka henne.