Häromdagen kikade Elin och jag på ett ekonomirådgivningsprogram.
Jag låg där med Elin på magen och såg med egna ögon hur föräldrarna i programmet valde att inte säga upp abonnemangen för sina egna fritidsaktiviteter, men på fullt allvar funderade att korta ner den ettåriga föräldraledigheten för att spara pengar. Detta trots att de tjänade i runda slängar 100.000 kr i månaden tillsammans.
Vad är livskvalitet för barnen, för oss, för djuren?
Veckans bloggtips: Astrids miljö och samhällsblogg
Vi har inte kommit längre i planeringen än att jag ska vara hemma så länge jag får för arbetsgivaren. Måste ta tag i resten snart. Tiden går fort …
Hej! Hur har ni tänkt kring att jobba/vara hemma?
Jag tror att man själv vet vad som är bäst för ens barn. Det kan vara på andra hållet också ibland, och då är det nog viktigt att inte vara rädd för att tänka om. Det som lät rätt och riktigt kanske inte stämmer för just ditt barn. Vad gäller statistik och politik kan de ju vända och vrida det lite som de vill. Gamla sanningar ska alltid ifrågasättas. Det där med att dagis främjar barnens utveckling och att de som är hemma kommer på efterkälken visade sig vara en myt som inte har så stor förankring i verkligheten.
“Hon hävdar till exempel att det finns vetenskapliga studier av hur förskolevistelse påverkar barns utveckling och hänvisar naturligtvis till den ENDA STUDIE som gjorts på barn i Sverige – Bengt-Erik Anderssons studie gjord på 119 barn (några hoppade av under tidens gång) – som gick på dagis i slutet av 70-talet och början på 80-talet. Problemet är bara att den studien inte har evidens och det beror bland annat på att föräldrarna själva fick anmäla sig till studien. Ett annat problem är att det talas om “förskolebarn” men hälften av barnen som omnämns som “förskolebarn” gick hos dagmamma! Dessutom såg dagis på 80-talet helt annorlunda ut jämfört med dagens förskola”
http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2011/04/skrammande-okunskap-hos-vissa-lakare.html
http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2010/05/svenska-foraldrar-ar-grundlurade.html
Så är det med många familjer tycker jag tyvärr. Vi hade gärna velat träffa någon som hade snarlikt tankesätt om att prioritersa sina barn. Men ofta hör jag att “det går inte” men att behålla precis samma liv att kunna shopa allt man vill det går utmärkt. Vi har ju sålt huset för att bo billigare och kunna vara hemma massor med Sebbe men många anser att vi borde ha honom på dagis i stället för han blir så osocial… Jag blir så upprörd varje gång jag tänker på alla dessa barn som enligt mitt tankesätt inte prioriteras. De mår säkert utmärkt och får kärlek men hur mycket är de med sina föräldrar?
Hoppas att jag kan pricka in vad Elin allra mest behöver och vill ha. Hästarna är enkla – de vill äta gräs, det är vad de allra helst vill göra, tillsammans. Vovvarna vill gå på promenad. Plocka fram koppel och halsband och de blir alldeles överlyckliga.
sötaste Elin…! Vad fin hon är där på bilderna med Lasse! Att föredra andra saker framför sina barn kan jag inte förstå. De första åren med sina egna barn är ändå de viktigaste…Livskvalitet för mig är kärlek, vänskap, beröring. Tror att jag tänker likadant när det gäller djuren. Missade säkert något som är helt självklart… haha.. men detta var mina spontana svar iaf.