I måndags skrev jag in mig hos barnmorskan. Jag har förstått att man måste göra det, så det gjorde jag. Vi samtalade i två timmar och lyckades ta några prov. Blodprov i armvecket fixade jag inte, men järnvärdet kunde man kolla genom stick i fingertoppen och det var det viktigaste för mig just nu ändå.
Barnmorskan ville gärna göra ultraljud omedelbart för att kolla hur gammalt barnet är. I måndags var jag i vecka 18 och hos Vårdguiden läser jag för denna vecka: Nu befinner sig hjärnan i ett händelserikt utvecklingsstadium. Om jag parar ihop denna information med det jag tidigare har skrivit om ultraljud, kan jag inte finna någon som helst anledning att göra en undersökning som ska bekräfta något jag redan vet.
Allting var hur som haver bra med mig. Strålande faktiskt. Hade det inte varit för att det är ett helt batteri till med blodprov som de vill att jag ska ta, hade jag nog skuttat därifrån med lätta steg. Plan A är att få hjälp med att ta blodproven. Plan B är att ta allihop i fingertopparna på CSK.
Jag bokade in tider för blodproven om ett par veckor och försökte sedan skaka av mig olustkänslan och återgå till att njuta av min hittills fullständigt problemfria graviditet. Men så ringde hon mig på onsdagen, barnmorskan. “Och du säger att du har gjort ett graviditetstest …?”, “Du känner alltså ingenting särskilt, har inga problem?” Ja, jag gjorde ett test i vecka 6 och nej, jag har inga bekymmer annat än att kläderna inte går på mig längre. “Alltså, du måste nog komma hit igen så att jag får lyssna på magen” sa hon, och lät lite bekymrad.
Resten av den dagen försökte jag att hålla in magen och beräkna sannolikheten för att jag har inbillat mig alltsammans. Emellanåt funderar jag på om frånvaron av illamående och andra krämpor möjligen kan betyda att något är fel på barnet. Kanske har jag bra socker och järnvärde bara för att något är galet? NU oroar jag mig, och det gör mig förbannad!
Vad tror ni? Är det en fis på tvären, ett barn eller tror ni som mina arbetskamrater att det är ett föl jag väntar? Jag är i vecka 19 nu.
Nice Belly ….
Felicidades Karin !
POPPAT!?! Hujeda mig …
Tja…..lite jäst kanske. Definitivt en liten tjej!
Alltså det är så häftigt, hade jag inte vetat att det var du hade jag aldrig känt igen dig. Jag är nog lite större trots allt………fast så har jag ju tänjt mig ett par gånger tidigare. Har det löst dig nu ……..barnmorskans osäkerhet? Vi får allt boka en tid du och jag, det händer så mycket nu och jag har ju kommit på att jag snart är inne i tredje trimestern…………ser att naveln inte “poppat” ännu, lyckans ost. 🙂 Ha det gott
Har du varit på mvc ännu och tagit urinprovet? Kanske är så att hon glömde ta gravprov ur urinprovet när du var där och så kan hon inte erkänna det och helt enkelt därför hon var sur i telefonen. ?!
Fick precis en 1-m fiberkabel av en kollega som tyckte att jag måste hänga med lite i utvecklingen 🙂
Jag mätte med en 1-meters TP-kabel och den räckte precis runt där jag är som störst. Hujedamig!
Mamma hälsar och undrar vad du har för midjemått. Hon var 110 cm när hon var i 9:e månaden med dig…
Aaaaaaaaaaaahhhhhhhhh……………vilken fin mage =)
Hoppas det blir trillingar…..
Skojar du!? LCHF är verkligen “livsfarligt”, vänder upp och ner på hela livet. Du får kanske också tänka på det … eller inte. Det beror ju på vad man vill. Man ska i alla fall ha klart för sig att man blir väldigt fertil 🙂
Karin, du måste sluta med den där LCHF-kosten – den gör dig så uppsvälld i magen *fniss*. Skämt och sido. Klart att allt är ok! Du har säkert världens finaste och piggaste liten bebbe är i magen 🙂
Japp, det gjorde jag i vecka 6.
Läser boken Med kroppens samtycke som jag har fått låna av en kompis. Kände igen mig i det här stycket.
“Det var nog droppen som fick bägaren att rinna över. Jag känner mig inte uppmuntrad utan kränkt och spionerad på. Ändå tiger jag nu också. Barnmorskan följer säkert bara sina instruktioner. Frågar jag om anledningen till den nya undersökningen får jag bara en lång rad överlägsna argument. Jag har faktiskt råkat in i en ond cirkel. Varje ny undersökning drar med sig ännu en. Även när allt är normalt. Min mage har blivit en riskzon, ett högriskområde. Man vill få mig att förstå att det är en allvarlig historia att föda ett barn, att det är något som inte vem som helst får ge sig in på, framför allt inte en stackars förstföderska. Men stress har aldrig varit någon bra förberedelse för något, särskilt inte för en gravid kvinna.”
Men jag tänker inte tiga eller hamna i någon ond cirkel!
Nja..ser inte ut som bara en fis,möjligen föl då. Tror inte du har inbillat dig bara,fast man vet ju aldrig. Har du verkligen gjort gravtest??
När jag skulle ha Jesper,väntade jag så länge det gick med barnmorskeri och tjafs. När jag äntligen fick tummen ur och bokat tid,blev jag informerad om att urinprov måste tas med,morgonurin alltså. Jaha ja,sa jag..men jag är helt säker på att jag är gravid. Jo men dom måste iallafall ha det. Ok,skvätt i burken och ner. Då hade jag passerat vecka 20 och rejäl kula syntes,men dom fick sitt urinprov ändå.. Fast dom gjorde aldrig nån test på det,skumt…
Va inte orolig nu,och blodprov,det fixar du. Kan inte Lasse träna dig lite hemma?
Var försiktig nu och sköt er //Titti