Jag funderar vidare kring mitt inlägg Mindre matlagningskurser och mer matematik.

Björklund utgår, felaktigt, ifrån att receptet för att lyckas i livet enbart är att vara bra på exempelvis matte. Det är naturligtvis inte någon nackdel, men det finns ju så klart både elever som har fallenhet för teoretiska ämnen och de som är mer praktiskt lagda.

Alldeles oavsett vilket så måste alla lära sig de mest nödvändiga sakerna i livet. Hushållsekonomi, matlagning, att ta hand om sina barn osv. Rubrikerna i tidningarna skvallrar ju om att detta inte heller fungerar. Ungarna ringer upp mobilräkningar som de inte kan betala och hamnar hos kronofogden. Diabetes hos unga ökar. Ungdomsarbetslösheten ökar. Listan kan göras lång.

För min egen del kan jag säga att motivationen för att studera hade höjts betydligt om jag hade sett den direkta nyttan av det jag skulle lära mig. (Inte så att jag hade dåliga betyg, men jag pluggade inte. Jag hade helt enkelt lätt för att lära, och på så sätt klarade jag mig ändå.) Om jag, som drömde om en egen gård, hade fått räkna på bolån, skatter, moms och hushållsbudget i stället vågar jag nog påstå att resultatet hade blivit strålande. Matematiken hade kommit med på köpet.

En kille som trots stödundervisning inte klarade av skolan är Jamie Oliver. Nu gick det ju bra för honom ändå. Han lever efter devisen “The key to life is to know what you’re good at and stay away from what you’re bad at”, men han skriver inte och han läser inte heller. Och han kan inte bara försörja sig, han kan till och med ge tillbaka till samhället. Hjärtat sitter sannerligen på rätt ställe. Om du är intresserad kan du läsa mer om honom här.

För att knyta ihop säcken lägger jag ut en föreläsning också.

<!–
WriteFlash('’);
//–>