Funderingar

https://youtube.com/watch?v=ZMVqwlWcMEI%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1

… en ny pipleksak från Broköp 🙂

Den här var för övrigt riktigt smart.

Det finns en ficka i munnen som man laddar med pipisar, och det medföljde lite reservdelar.

Det är ungefär 15 år sedan jag hittade en liten höstkattunge som satt och pep hjärtskärande i en buske bredvid vägen hemma i Havgård. Det tog flera dagar för mig att locka fram henne, Lilla Gumman. Hon var svår att komma in på livet, men när det väl lossnade blev vi vänner.

När jag flyttade upp till Lasse i Götebort lämnade jag kvar henne i den nya hyresgästens (och min mammas) vård. Strax efter att flyttlasset gått söderut igen fick jag ett telefonsamtal. Hyresgästen skulle flytta och jag for ner för att hämta Lilla Gumman.

Lite orolig var jag för hur det skulle gå till att få in denna lilla självständiga utekatt i en bur, men det hade jag inte behövt att vara. När hon fick syn på mig hoppade hon rakt upp i mitt knä, bet mig lite lätt i armen som för att säga “Var har du varit så länge?!”, sedan hoppade hon ner på golvet igen och spatserade rakt in i kattburen. Det var bara att stänga för gallret och köra hem till Vanneberga Ängar, där vi hyrde då.

Strax innan flytten till Tasseboda dök det så upp en ny förmåga, Tarsan. Han väntade träget utanför dörren och vägrade att gå hem (han hade halsband men ingen märkning med ägare eller så, eller chip för den delen). Precis när vi hade flyttat alla möbler passade han på att bli riven i ögat av en annan utekatt. Eftersom det krävdes operation, tratt och ögonsalva hade vi inget annat val än att ta med honom hit. Lilla Gumman var i extas – Tarsan var snäll och lugn, och hur rolig som helst att anfalla i tid och otid.

Tyvärr var Tarsan hundilsken vilket var ganska besvärligt i vårt lilla hus. Dessutom var han lite sjuklig på olika sätt och hade inte särskilt många tänder kvar. Vi gjorde ett försök att fara iväg med honom till veterinären, men de tyckte att han var helt OK. Två veckor senare dog han på djursjukhuset i Hässleholm, där han var inlagd efter att plötsligt ha blivit helt uttorkad och vinglig.

Han delade med sig av sina krämpor till Lilla Gumman, något som stod klart efter ett tag. De sista åren var hon inte riktigt samma Stridskatt 90 som vi var vana vid, och vi kände igen symptomen. Hon var dock vid ganska gott mod ändå, och uppförde sig alltid som en rottweiler i högen. Mot slutet blev hon tyvärr helt döv också, något som Nicke uppfattade som oerhört provocerande. De som alltid hade lekt så fint fick passas extra, eftersom hon inte hörde när han skällde och tog i bakom henne.

Huset förvandlades återigen till en enda stor säkerhetsanordning, med barngrindar och kompostgaller i varje dörrhål. I obevakade ögonblick fick de helt enkelt hållas isär. En kväll missade jag. Förmodligen blev hon tilltrampad på något sätt och hennes liv stod inte att rädda. I går somnade hon in hos veterinär Per Schönbeck, för övrigt den bästa veterinär jag känner till för stunden.

Lasse var en absolut hjälte och vårdade Lilla Gumman ömt de sista dagarna. Per var en absolut hjälte i sin hantering av oss, och jag är honom evigt tacksam. Det är så synd att han inte tar sig an hästar också.

Jag tänker på den där låten “Om du var vaken skulle jag ge dig, allt det där jag aldrig ger dig” och känner att det är fullständigt omöjligt att vara en tillräckligt god matte till så många djur som vi har nu. Jag tänker göra mitt yttersta för att undvika att familjen utökas något mera nu, och i stället ta vara på den tid jag har kvar tillsammans med den befintliga familjen.

Älskade Lilla Gumman, du fattas oss!

“EU:s tidigare leksaksdirektiv är 20 år gammalt och många nya leksaker har tillkommit sedan dess, inte minst elektroniska.”

Ny lag om leksakers säkerhet

Det var ju bra, men de tog banne mig tid på sig. Så här uttalade man sig i DN 2004.

“Säkerheten i leksaker regleras i ett EU-direktiv från 1988. Men här saknas i stort sett regler för kemikalier.

– Lagstiftningen är diffus, självklart ska produktlagstiftningen skydda barn mot farliga kemikalier, säger Jan Bertoft. Anmärkningsvärt i sammanhanget är att leksakerna är CE-märkta. Det är tillverkarnas egen garanti för en bra produkt. Men märkningen är alltså inget skydd mot farliga kemikalier.”

Ännu godare

Tänk, förr mådde jag illa bara jag såg vispgrädde.

Och jag tänker inte berätta var jag hittade dem!

Jo, möjligen för Bella, om hon berättar var hon hittade de här.

Lilla Gumman, vår gamla innekatt, är ju en korsning av bondkatt och ullig raskatt och har av denna anledning lidit av hårbollar i magen under en längre tid. Det liksom yr duntussar av henne, så det är inte så konstigt att hon blir igentäppt i hela systemet när hon tvättar sig.

Jag fick emellertid ett tips om att något som heter katt-malt kunde avhjälpa problemet. Vi lyckades hitta en tub i djuraffären och jag såg äntligen ett ljus i tunneln – nu skulle vi slippa det evinnerliga kräkandet och den hårda magen. Tricket med produkten är att den skulle vara “milt laxerande”.

Pyttsan! Nu har den stackars gamla katten haft rallybajs hur länge som helst och det är inte alltid hon hinner till lådan. Om jag får välja tycker jag nog att det var bättre förut …

Så vad gör jag nu? Tips, någon??

I takt med att Elin växer fullkomligt väller det in saker i det här huset. Detta i kombination med tömning av föräldrahem och ett drag av samlarmani hos både Lasse och mig, har nu lett till att situationen blivit helt olidlig.

Jag ger härmed upp mina försök att bringa någon sorts ordning i detta kaos av prylar och vädjar till er som besöker min blogg; Om det är något ni behöver, någonting alls, snälla hör av er.

Här finns allt från äkta mattor till gräsklippare, gamla kaffeserviser, skänkar och liknande. Åldersmässigt är spannet brett och det finns inget som jag inte kan tänka mig att sälja, bara vi får fram mer golvyta. Om ni är sugna på en Äppletskänk, en dansk designsoffa i två delar inklusive hörnbord eller en modern dagbädd från IKEA så säg bara till.

Exempel på matta:

Närbild på en av dem:

Om jag får gissa så är det en handknuten afghansk matta. Den mäter 375×280 och det känns som om den är gjord i silke, så mjuk är den.

Uppdatering: Ska kanske nämna lite fler saker? Kopparkärl (allt från gigantiska till mjölkkannor), höganäskrus, trädgårdsmöbler i plast, bilar ( ! ), vaser, fruktserviser, kistor, antika leksaker i plåt, gammalt sänglinne, dricksglas (allt från dry martiniglas till snapsglas), Modesty Blaise böcker, kaffebryggare i glas, skötbord till badkaret, sadlar, hästtäcken och andra hästtillbehör (obegagnade). Och mycket, mycket mer.

Vad som ska få plats i stället 🙂

“Övergången för runt 10 000 år sedan från att jaga och samla ihop maten till att odla den ledde till sämre hälsa och kortare människor. Det gäller oavsett var i världen övergången skedde, och vilka grödor som odlades.”

De första bönderna var kortare och sjukare än sina nomadiserande förfäder

Alldeles för varmt för mig, och alldeles för varmt för mina blommor och grönsaker.

Vackrast just nu:

Antal utburna vattenkannor för att hålla liv i den = 0 (noll) st. Härmed lovar jag mig själv att jag nästa år ska odla vackra ogräs i stället för ömtåliga plantskoleblommor!

Elin ligger i hårdträning.

Nästa år kan hon nog hjälpa till att klippa gräset också.

Tråkigast just nu är att Lilleman har haft fångkänning, trots att han har haft restriktioner på gräset. I början funkade det att ha honom på stall halva dagen och i grushagen den andra halvan, men efter ett tag började staketet att bågna och grindarna blev itusprungna.

Någon som förstår hur ett litet russ kan stretcha halsen på det här sättet? Det fick bli munkorg i stället, kombinerat med vistelse i stall tillsammans med damerna, eftersom stickedjuren redan är helt olidliga här i Tasseboda. En månad tidigare än förra året.

Hade ni en trevlig midsommarhelg?

Knåpade ihop en liten mat- & sovklocka, mest för att trösta mig själv när jag känner mig lat och oduglig.

Elin styr dagen med järnhand och så ska det väl vara, åtminstone när man bara har ett barn. Mitt problem är att jag har så svårt att motivera mig själv till att komma igång när jag vet att jag förmodligen bara hinner fokusera i ungefär en minut innan hon kallar på mig. Min bärsjalsanvändning är obefintlig, tyvärr. Jag befinner mig i något sorts förvirrat tillstånd där det bekvämaste hade varit om allt annat än Elin bara försvann. Ogräs, disk, städning, socialt liv …

Hon sover (och somnar om) bra. Det innebär också att hon är väldigt pigg när hon är vaken. Och så äter hon HELA TIDEN. Nu är jag ju inte född med någon D-kupa och har inte så stora måltider i rattarna, så det är nog bara att bita ihop. Damråttorna får vänta helt enkelt.

Ni kan tro att jag läääängtar till Lasses semester. Då jäklar!

Det första Elin valde att härma var …

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Nåja, vi övar vidare. Snart kommer det nog 🙂

Jag blir så trött!!

När Nicke var sjuk efter fästingbett lyckades han sträcka vänster fram pga vinglig bakkärra. För ett par veckor sedan tog jag nya tag och for iväg till veterinären igen. Vi kollade att han inte hade några aktiva fästingsjukdomar, fyllde på den kemiska kastreringen för att hålla prostatan i schack och provade en 14-dagars kur Previcox för att få bukt med frambenet. Så här pigg blev han av det (filmat i går kväll).

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Han har även utrustats med halsband mot fästingarna, men lyckas ändå dra på sig i genomsnitt en ny fästing per dag. Eftersom trädgården såg ut så här …

… tänkte jag att det kanske kunde hjälpa, eller rättare sagt stjälpa fästingarnas framfart, om jag stävjade grönskan med röjsågen. Jomenvisst – efter morgonens utevistelse visade det sig att Nicke förmodligen trampat på något stickigt som jag kapat ner och sedan gnagt av sig halva trampdynan. På sitt friska framben.

I stället för att kunna njuta av en osedvanligt rörlig gammelgubbe ligger han nu med tratt. Det är ju alldeles överjävligt vad de kan hitta på, mina djur. Nästan så att man ger upp faktiskt.

Såg att rabarberplantorna kostade 110 kr styck.

Här ser ni rabarberfrö i ett antal som kan ge en hel årslön för plantorna. Och de står i vår trädgård!

Bra rabarber är det också. Jag har bakat rabarberpaj till 75 personer på dopet, 30 personer på jobbet och gett bort tre fulla papperspåsar. Ändå har vi inte brist på rabarber precis.

Jag kavlar upp ärmarna och sätter igång med planteringen 🙂

Varje dag hittar Elin på nya saker. Roligast den här helgen var när hon skrattade högt och ljudligt åt mig i lördags morse. Det toppar allt! Tyvärr hann jag inte fånga det vare sig på film eller foto.

Annars har hon härdat fötterna på singel.

Börjat använda tummarna …

… och lärt sig köra farfars permobil.

Teknikintresserad och målmedveten.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

I går var vi på utflykt. Moster Anna bjöd på födelsedagskalas i hemtrakterna (Grönby).

Elin blev mycket beundrad, men hon var till en början lite skeptisk till de där damerna som ville gosa med henne. “Jag har sett dem förut … tror jag”.

Moster fick en cykel. Det är inte så himla ofta som Klevenstålarna cyklar …

Nåja, hon får nog kläm på det så småningom.

Elin är inte den som är den – hon hänger med på det mesta!

Mamma fixade lyxig och supergod LCHF-middag i värsta restaurangstil. Vi hade en härlig eftermiddag. Tack!

Hur som helst, för er som är sugna på söndagsutflykt vill jag tipsa om ett underbart ställe som vi susade inom på väg ner till kalaset – Åbergs Trädgård & Café

Oansenlig entré, men milde tid vilket utbud de har. Och så mysigt där är. Man blir helt vild, pengarna bränner i plånboken och hjärnan går helt i spinn. När man är överhettad smiter man bara inom deras fina café och lugnar ner sig lite. Sedan hämtar man vagn nummer två och börjar fundera på att hyra släp för att komma därifrån.

Jag säger bara det – skit i stranden och åk till Ystad i stället! Ni kommer inte att ångra er.